Sidan är under uppbyggnad och jag hoppas att jag får över allt från min gamla blog snart. Det tar tid och det är mycket finlir och jobb.
Du får gärna dela med dig utav min blogg - det jag ber om är att du linkar tillbaka till mig eller om du använder den så använd också mitt namn. Jag lägger ner så mycket arbete, tankar och funderingar.
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
"För om livet handlar det inte så mycket,
så länge som hur"
Ett citat från min bror och mycket tänkvärd!
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
Jag hoppas med denna blogg att jag kan hjälpa andra samtidigt som jag hjälper mig själv.
Hjälpa alla som på ett eller annat sätt har blivit drabbad utav cancer.
För det finns hopp och så länge vi andas så finns det hopp.
Hopp om liv, kärlek och livskvalitet.
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
Jag är samtalsvän på Cancerfonden och vill du hittar du mig där under nicket Kine62
Jag är samtals vän på Cancerfonden. Vill du komma i kontakt med mig, kan du gå in på deras hemsida. Du hittar mig under nicket Kine62. Där kan du vara anonym om du vill. Annars så maila gärna.
karine.tveiten@gmail.com
Jag visste inte att ni fanns förrän jag såg eran twitter och kollade eran film Det är okey att känna. Det var tidigt i höst någon gång och eran video är helt fantastisk. Nu har jag suttit och tittat på TV4 galan Svenska hjältar. Ni behövs – det behövs engagerade människor oavsett om man startar en grupp, förening eller om man bara finns där som medmänniska. Någon som kan hålla en hand, ge en kram och lyssna. Mer behövs som oftast inte. Och alla ni som sitter breved och svik inte är ni snälla – det som behövs är värme och kärlek. Gå inte över gatan om du ser någon drabbad. Det är inget att vara rädd för – för du kan inte göra fel om det du gör kommer från hjärtat.
Om du som läser har ett företag ber jag dig att sponsra Ungcancer. Det kostar pengar att driva Ungcancer och pengar behövs. Det är första gången jag ber om något sådant. Tar du illa vid dig, ber jag om ursäkt. Men Ungcancer behövs – vi behöver starka unga som orkar!
Jag har fått kommentarer om kostråd och tips på hur man kan bli frisk här på bloggen och under min sjukdom. Några har jag tagit till mig och några kommentarer här har jag behållit. Men jag kommer inte till att ge några kostråd eller tips på hur man ska äta.
Jag har fått hur många råd som helst på hur man ska äta, kurer man ska ta. Det samma upplevde jag med min mamma. Hon fick tips om bl a om grapefruktkuren och andra ”mirakelkurer”. Min mormor drack askavkok – det hjälpte inte henne. Det enda rådet jag ger är det som jag själv har levt efter. Så ”ren” mat som möjligt (jag gör det mesta av min mat från grunden) – inga ligth produkter och undviker socker, som inte är naturligt. Några säger att man ska undvika socker helt – jag tror att en allvarligt sjuk människa behöver alla näringsämnen den kan få. Är du osäker finns det dietister som vet så oändligt mycket mer än vad jag gör. Fråga dom.
Under mina behandlingar var det enda jag fick i mig näringsdrycker och vätska. Jag kunde inte svälja mat pga av strålskador.
Nu åker jag till Drammen – pappa mår inte bra och jag ska fixa lite för honom innan jul. Hej och hå – det ska bli storm (för ”100″ gången i höst?) regn och blötsnö. Jag jag har med mig smör till några utav mina vänner – det är ju smörbrist i Norge.
Då Charlie skulle skulle ut i morse stod han som en statyett utanför dörren och inte visste vart han skulle ta vägen. Det var något konstigt vitt på marken och det kunde ju vara farligt eller något… Underligt var det i alla fall. Men nöden och nyfikenheten var större än rädslan för det otäcka, så han testade att gå på det där vita. Lillkillen upptäckte snart att det inte alls var farligt utan hur roligt helst med snö. Man kan äta den, hoppa i den, leka plogbil med nosen och så är det så kallt om tassarna. Det gick hur bra som helst och kissa också
Får jag klaga lite? Det gör svinont utanpå rebenen – hosta på sig muskelbristningar är ingen hit. Sover dåligt på natten gör jag också pga av smärtan. Måtte jag inte åka på någon mera lunginflamation i år, inte nästa år heller. Så jag kör på det. OK?
Nu ska bara smärtlindringen börja ta och sedan ska vi ut i snön, Charlie och jag. Han tycker att snö är mera roligt än vad jag gör…
Tidigt i höstas var redaktören för Cancerfondens tidning Rädda Livet Marita Önnyby Eliasson och fotografen Magnus Gotander på besök hos mig. De skulle tillsammans göra en intervju om hur det är att leva med cancer och speciellt lungcancer. Här är resultatet och jag är så glad och stolt över att det blev så bra! 1000 tack Marita och Magnus för ett jätte bra jobb!
Jag glömde att berätta att kortet av min mamma (förra inlägget) var en utav de sista gångerna hon orkade att sitta ute. Därför betyder det kortet mycket för mig. Hon hade tappat massor i vikt , hade svåra smärtor och var ständigt illamående. Hunden i hennes knä het Tammy. En malteser som var mammas lilla älskling.
Att hosta på sig muskelbristninger är ingen hit – det gör attan så ont. Sviter efter lunginflamationen… Det fick jag reda på då jag var hos läkaren i dag.
Jag är som du kanske vet med i en vaccinations studie. Forskarna provar ta fram et vaccin mot lungcancer. Jag får inga sprutor längre, för att min lungcancer hade spridit sig. Men jag är fortfarande med i studien och kommer till att vara det livet ut. Var 3. månad får jag ett frågeformulär, som jag fyller i och skickar in till en forskningssjuksköterska. Hon ringer sedan upp mig och det gjorde hon i dag. Det är alltid så trevligt att prata med Marianne och hon är en utav de bästa sjuksköterskorna jag har mött. Ett personligt och gott samtal blir det varje gång.
Så här ser ett utav frågeformulären ut.
Nu ska jag ta Charlie ut på en promenad – ha en fin kväll
2. advent har kommit och jag har fått upp ljusstakar och stjärna – bra Karine. Som alltid kommer julen som en överraskning på mig – men det är ju inget nytt
Pappa är utskriven från sjukhuset och har kommit hem och tackade han ja till en avlastningsplats på ett äldreboende? Nopp och vad ska jag göra? Han vill inte även om han skulle behöva det så allt för väl. Så det får bli som det blir. Låter jag elak? Det är inte meningen men några gånger blir jag trött…
Julbordet men goda vänner – det var roligt det. Mycket god mat, många skratt, gott dricka och goda vänner. Kan det bli bättre? Tack igen A och G, ni vet hur ni ska få era gäster att trivas!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Turen till Lübeck blev så lyckad! Det är alltid roligt att resa tillsammans med er Vigdis, A och A L. Tur med vädret hade vi också. Jag var lite orolig över att ovädret skulle komma tillbaka md full styrka men vi klarade oss. Jag orkade med att trava runt i Lübeck också. Vigdis var också lite orolig att jag inte skulle orka men det gjorde jag!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Min bror har kommit hem från från Afghanistan i ett stycke. Skönt, han har varit borta länge. Äldsta sonen har åkt till Ghana for att göra praktik där. Så när en utav mina kära kommer hem åker en annan bort. Mellansonen har blivit ombedd att söka stipendium till Berkeley, ett universitet i USA. Gissa om jag är en stolt mamma. Nu håller jag tummarna för att han ska få det och du får gärna hjälpa till med det. Det är så gott att det går så bra för mina barn.
Kära T F K. Jag tänker på dig och jag hoppas att du orkar kämpa mot cancern, även om oddsen inte är bra. Vi är många som tänker på dig och din familj. Jag hoppas att du känner min omtanke och varma kramar. Du vet vart jag finns, min kära gamla klasskamrat.
Nu när jag har kommit hem har jag tagit det lugnt – det har blivit många resor till Norge, nu som pappa har varit sjuk. jag är sliten och jag har mycket ont men allt har ju inte varit trist och ledsamt eller hur?
Hade planerat att skriva ett blogginlägg i går – men plötsligt var kl över midnatt och nu sitter jag här.
Jag bara måste lägga mig nu, för i morgon reser jag och 3 väninnor till Tyskland – bussresa med destination Lübeck och julmarknaden där. Det ska bli skönt att åka på en liten semester men inte i det här vädret… det blåser ju som attan hemma och jag som blir så fort sjösjuk – huvaligen….
Charlie stannar hos Vigdis sambo och hennes son. Gissa om jag kommer till att sakna min vovve. Tror nog att han kommer till att sakna mig med. Men på onsdag är jag tillbaka och jag vet att han kommer till att ha det toppen.
Rapport och bilder kommer – ha tålamod med mig bara.
Nu säger jag god natt och gissa om jag och valpen kommer till att sova gott i natt. Iaf Charlie, som har fått många promenader i dag av både små och stora. Han är nämligen en liten hjärtekrossare serru
Jag badade Charlie i förrgår. I går kväll var jag ute i skogen tillsammans med en väninna och Björn. (Björn är Charlies bästa kompis) Jag konstaterade att jag skulle ha väntat med att bada honom… Men å andra sidan – han ser inte smutsig ut i dag. Tur är väl det för vi är bjudna på julbord. Charlie ska få hälsa på värden och värdinnan, sedan ska han till hundvakten. Hundvakten är sonen till Vigdis och julbordet är hos hennes granne. Bra eller hur?
Nu ska jag sätta lite fart så jag inte kommer försent till festen.
Pappa mår mycket bättre och han blir snart utskriven från sjukhuset Bra jobbat pappa!
och just nu känns det som jag åker berg och dalbana, utan säkerhetsbälte. För det är just en sådan dag – jag har varit tvungen till att ta en dubbel dos av morfin. Så nu är jag smärtfri – skönt! Jag provar så långt det går att prova att vara utan starka tabletter men just i dag går det inte.
En stor tröst är min Charlie – han får mig till att skratta och på gott humör. Han är en solstråle. Glad och nöjd – dessutom är han nu rumsren. Det har tagit lite tid och jag litar inte helt på att det kommer till att hända en liten olycka eller två. Men nu har han lärt sig att ställa sig vid ytterdörren och gråta lite.
Jag väntar med spänning på hur nästa Rädda Livet är. Då kommer jag ju med på bild och text. Rädda Livet är Cancerfondens tidning och de var här och tog bilder och intervjuade mig. Texten har jag läst men jag har inte sätt bilderna.
Pappa mår lite bättre i dag – så all tär inte bara elände utan det finns ljus i tunneln.
Måste bara få berätta att Charlie gömmer allt som är gott. Så jag hittar grisöron och annat smarrigt under mina kuddar i soffan eller på ett annat lämpligt ställe
Pappa mår bättre nu – som tur är. Han har varit uppe och gått lite i dag. Han säger själv att han är nog mera sjuk än vad han har förstått. Det är nog tur att han inte riktigt förstått hur dålig han har varit. Det är så ont att se hur han kämpar med andningen. Min pappa har bara en lunga. (Han fick lungcancer i början på -70 talet och för att han skulle överleva opererade de bort den sjuka lungan) Hoppas nu bara att han får en korttids plats på ett sjukhem, när han blir utskriven. Han klarar sig inte hemma ensam.
Här har Charlie och hans bästa kompis Björn. Björn är hos oss, när matte och husse jobbar länge. En härlig kille, som jag uppskattar mycket! Björn är en Isländsk Fårhund. Som just nu har börjat sin utbildning som diabetets hund! Hans lillhusse har nämligen diabetes 1 och Björn ska lära sig att varna bl a vid blodsocker fall. Är inte hundar fantastiska?
Vi har gått en lång skogspromenad i dag, Charlie och jag. Tänk vad skogen gör gott för min själ. Inte vet jag om vem som blev mest trött, valpen eller jag. Men vi njöt varje sekund! Jag sliter med att komma mig efter de 2 senaste lunginflamationerna. Det känns som jag inte hinner bli stark efter varje gång. Men skam den som ger sig – jag promenerar på.
Inte så mycket för min skull men mest för mina barn, så ska jag ta ett blodprov. För å se om jag har en ärftlig gen för bröstcancer.
Då jag fick min lungcancer diagnos satt jag där som ett stort frågetecken. Jag, lungcancer? Jag som har så mycket bröstcancer i familjen. Gamlemormor, mormor och mamma. Bröstcancer är ju något jag inte skulle bli överraskad över att få… Men å andra sidan så har ju pappa haft lungcancer. Nej, vi har inte haft samma typ utav lungcancer, pappa och jag. Att mamma dog av cancer av cancer i bukspottkörteln (som inte har något med bröstcancern att göra, måste väl vara botten av otur eller hur?) Blev det här otydligt? Hoppas inte det.
Nu ska jag ta helg!
Önskar dig som läser en härlig helg med mycket mys och god mat.
Det har blivit lite skrivit ett tag. Det har hänt så mycket bra saker och några trista saker.
Mitt återbesök på Onkologen på Sahlgrenska gick ju bra. Inga nya tumörer och de gamla är döda Så jag klarar av kampen, jag har bett Herr Cancer att dra dit pepparn växer. Jag är mycket infektionskänslig och har åkt på 4 lung-inflamationer i år och en bihåleinfektion. Det tar mig mycket lång tid att komma mig helt efter en infektion. Då är jag låg och min kraft går till att läka.
En klassreunion 30+ har jag ju varit på. Hur kul som helst – en verklig toppenfest, där alla var glada och snälla. Nästa helg får jag besök av en mina gamla klasskompisar Astrid.
Jag hade helt glömt att få en valp i huset är som att få ett helt nytt barn. Charlie blir 4 månader den 17 november. Men vilken sällskap han ger mig och skratt och kärlek. Han sviker inte och är helt ärlig. Skulle han sura, så går det fortöver.
Pappa kräver sitt. Jag hinner inte åka därifrån förrän han frågar mig:”Du kommer väl snart igen” ”Ja, pappa. Jag kommer så fort jag kan och orkar. Och de senaste månederna har han fått besök 2/mnd Men han tycker att det är allt för sällan. Han tycker inte att jag gör något när jag är hemma. Visst jag har inget jobb, jag orkar inte med att jobba. Men jag har mina barn och mina vänner, som jag också vill träffa.
Jag blir fort sliten – varför kan han inte förstå det? När jag har varit där är jag helt uttömd på energi.
Vet du, jag ser fram till mitt intervju. Den kommer i Cancerfondens Tidning: Rädda livet. Den har gått i tryck nu. Lite sommarfåglar har jag i magen. Jag lovar att lägga ut linken
Nu är det dax att börja dagen. Charlie ska ut på en morgonpromenad, dotter ska iväg till Göteborg och hon kommer säkert till att få en toppendag där.
Den här videon vill jag gärna dela med dig. Den är gjord av Ung Cancer och riktar sig till alla unga vuxna, som är drabbade av cancer. Men jag väljer att se den som mer än det. Jag väljer att se den som en film som kan hjälpa alla, som drabbas utav av cancer. För det är okey att känna!
Glöm aldrig – det är okey att vara ledsen, arg, förtvivlad, sorgsen men glöm inte: Det är också okey att känna glädje, lycka, livslust och kärlek
och bara sticka in i hjärnan. Så en sådan som på bilden hade annars varit att ha bra – då har jag allt till hands…
Jag hade glömt att ta med mig batteriladdaren till kameran hemma – inga kort från den roliga inflyttnings festen jag var på i lördags…
Jag har glömt bort att skicka mail till Hilde för att Vigdis och jag skulle besöka henne i Kristiansand i höst – inte alls bra och förlåt Vigdis och Hilde.
Jag har glömt min nya skarf hos Vigdis – dumt när jag ska ha den på Reunion 30+ om 2 veckor.
Jag har glömt att ringa till tandregleringen för dottern – urbota dumt och slavrigt
Jag har tappat bort listan över allt jag ska handla till Reunion 30+ – hur ska jag nu veta allt jag ska handla?? Måtte jag bara hitta listan.
Men jag hade en jätte trevlig kväll i lördag – Tack Gitte och Atle för festen och överraskningen ni kom med. Det är inte varje födelsedag jag får födelsedagstårta med 17 ljus. Ganska sällan faktiskt – aldrig med andra ord. Och tack alla för presenterna – så otroligt roligt att ni kom ihåg mig! och till slut tack Vigdis för dom underbara änglarna! Du är bäst!
Ha en fin kväll
Kram
Minnepinne är USB minne på norska. Och bilden har jag lånat av prylzonen.se
Jag erkänner – just det erkänner: Det är dax att göra något åt min kondition och styrka. Kronan trillade när då jag upptäckte att skjutsa pappa i rullstol är tungt, speciellt i uppförsbackar. Det finns många uppförsbackar i Drammen… Ja, jag ska också erkänna att vi inte gick så långt och att det var lite dåligt med luft i ena däcket. (En ursäkt måste jag ju ha eller ?) Promenaden var skön i alla fall och vi njöt både pappa och jag. Så nu har pappa gjort sin plikt och röstat i valet och jag har varit duktig. Bra så
Så jag klarar av kampen, jag har bett Herr Cancer att dra dit pepparn växer. Jag är mycket infektionskänslig och har åkt på 4 lung-inflamationer i år och en bihåleinfektion. Det tar mig mycket lång tid att komma mig helt efter en infektion. Då är jag låg och min kraft går till att läka.
