En ganska vanlig onsdag

och jag tar det bara lugnt – att jag är sliten och trött är bara förnamnet och det här med jul stressar mig. Jag är nog inte den enda personen som blir stressad… Men jag har bestämt mig för att det får bli som det blir, för det blir det ju ändå.

I dag kom det 5 st tidningar från Cancerfonden. Det var så roligt att hålla tidningen i handen men mycket märkligt å se sig själv på framsidan. Det här är 1.  och antagligen sista gången jag är på framsidan av en tidning. Så jag suger lite på karamellen och tycker att det roligt. Det bästa med allt är att jag har nått fram till flera med min historia. För jag tror att jag kan hjälpa andra och inge alla som är drabbade utav cancer mod och framtidshopp. Mod och framtidshopp behöver vi nog alle till mans men står man i en svår situation så behöver man en liten extra puff där bak. (Är puff ett svenskt ord – du fattar nog säkert vad jag menar eller hur?)

Kvällsprommisen är gjord, Charlie ligger och sover på soffan. Det är dax att lägga sig för mig med. Sov gott

Nattakram

Här kommer det en blid på mig, tagen på färjan mellan Göteborg och Kiel för 1 vecka sedan.

Jag har varit så dålig på att lägga ut bilder på mig själv…

och en på Vigdis. Hon, som är min bästa väninna.

 

 

Charlie upptäcker det vita

Då Charlie skulle skulle ut i morse stod han som en statyett utanför dörren och inte visste vart han skulle ta vägen. Det var något konstigt vitt på marken och det kunde ju vara farligt eller något… Underligt var det i alla fall. Men nöden och nyfikenheten var större än rädslan för det otäcka, så han testade att gå på det där vita.  Lillkillen upptäckte snart att det inte alls var farligt utan hur roligt helst med snö. Man kan äta den, hoppa i den, leka plogbil med nosen och så är det så kallt om tassarna. Det gick hur bra som helst och kissa också

Får jag klaga lite? Det gör svinont utanpå rebenen – hosta på sig muskelbristningar är ingen hit. Sover dåligt på natten gör jag  också pga av smärtan. Måtte jag inte åka på någon mera lunginflamation i år, inte nästa år heller. Så jag kör på det. OK?

Nu ska bara smärtlindringen börja ta och sedan ska vi ut i snön, Charlie och jag. Han tycker att snö är mera roligt än vad jag gör…

Kram

 

Det går upp och ner

och just nu känns det som jag åker berg och dalbana, utan säkerhetsbälte. För det är just en sådan dag – jag har varit tvungen till att ta en dubbel dos av morfin. Så nu är jag smärtfri – skönt! Jag provar så långt det går att prova att vara utan starka tabletter men just i dag går det inte.

En stor tröst är min Charlie – han får mig till att skratta och på gott humör. Han är en solstråle. Glad och nöjd – dessutom är han nu rumsren. Det har tagit lite tid och jag litar inte helt på att det kommer till att hända en liten olycka eller två. Men nu har han lärt sig att ställa sig vid ytterdörren och gråta lite.

Jag väntar med spänning på hur nästa Rädda Livet är. Då kommer jag ju med på bild och text. Rädda Livet är Cancerfondens tidning och de var här och tog bilder och intervjuade mig. Texten har jag läst men jag har inte sätt bilderna.

Pappa mår lite bättre i dag – så all tär inte bara elände utan det finns ljus i tunneln.

Måste bara få berätta att Charlie gömmer allt som är gott. Så jag hittar grisöron och annat smarrigt under mina kuddar i soffan eller på ett annat lämpligt ställe

Ha en fin eftermiddag

Kram

 

Kanske en vändning

Pappa mår bättre nu – som tur är. Han har varit uppe och gått lite i dag. Han säger själv att han är nog mera sjuk än vad han har förstått.  Det är nog tur att han inte riktigt förstått hur dålig han har varit. Det är så ont att se hur han kämpar med andningen. Min pappa har bara en lunga. (Han fick lungcancer i början på -70 talet och för att han skulle överleva opererade de bort den sjuka lungan) Hoppas nu bara att han får en korttids plats på ett sjukhem, när han blir utskriven. Han klarar sig inte hemma ensam.

Här har Charlie och hans bästa kompis Björn. Björn är hos oss, när matte och husse jobbar länge. En härlig kille, som jag uppskattar mycket! Björn är en Isländsk Fårhund. Som just nu har börjat sin utbildning som diabetets hund! Hans lillhusse har nämligen diabetes 1 och Björn ska lära sig att varna bl a vid blodsocker fall. Är inte hundar fantastiska?

Vi har gått en lång skogspromenad i dag, Charlie och jag. Tänk vad skogen gör gott för min själ. Inte vet jag om vem som blev mest trött, valpen eller jag. Men vi njöt varje sekund! Jag sliter med att komma mig efter de 2 senaste lunginflamationerna. Det känns som jag inte hinner bli stark efter varje gång. Men skam den som ger sig – jag promenerar på.

Ha en fin kväll och kram

Det är tufft just nu

Det är inte alltid lika enkelt att bo långt ifrån sin pappa. Du som har följt mig vet ju att jag åker ofta till Drammen, för att hjälpa min gamla far. Den här gången blev visiten längre än planerad – pappa blev allvarligt sjuk. Blodförgiftning och det var bara tur att jag var hemma. Han blev sjuk snabbt och nu ligger han på sjukhuset. Med vätskedropp, antibiotikdropp och syrgas. Han är så liten och tunn där han ligger och mitt hjärta gråter. Dåligt samvete för att jag inte är där nu men jag har ett liv här i Sverige. Just nu skulle jag varit klonat eller något sådant…

Jag är inte frisk själv heller. Sviterna efter min sista lunginflamation sitter i. Ja, jag åkte på en till… som sagt, mitt immunförsvar är inte alls som det skal. Så gissa om jag är trött och sliten nu. Strålskadorna gör så ont. Vilken tur att jag fick morfintabletter utskrivna av min husläkare. Då är jag lite smärtlindrad. Så 2 veckor på en varm och solig strand hade inte varit dumt. Tror jag ska köpa mig en trisslott

Hur som helst – allt är inte trist och ledsamt. Julbord tillsammans med goda vänner till helgen och sedan den årliga bussresan till Lübeck och den underbara julmarknaden väntar. Jag åker dit, för någon vinst på tisslotten är väl som att tro på tomten eller

Ha en god natt och kram

 

En torsdag i novmber

Det har blivit lite skrivit ett tag. Det har hänt så mycket bra saker och några trista saker.

Mitt återbesök på Onkologen på Sahlgrenska gick ju bra. Inga nya tumörer och de gamla är döda Så jag klarar av kampen, jag har bett Herr Cancer att dra dit pepparn växer. Jag är mycket infektionskänslig och har åkt på 4 lung-inflamationer i år och en bihåleinfektion. Det tar mig mycket lång tid att komma mig helt efter en infektion. Då är jag låg och min kraft går till att läka.

En klassreunion 30+ har jag ju varit på. Hur kul som helst – en verklig toppenfest, där alla var glada och snälla. Nästa helg får jag besök av en mina gamla klasskompisar Astrid.

Jag hade helt glömt att få en valp i huset är som att få ett helt nytt barn. Charlie blir 4 månader den 17 november. Men vilken sällskap han ger mig och skratt och kärlek. Han sviker inte och är helt ärlig. Skulle han sura, så går det fortöver.

Pappa kräver sitt. Jag hinner inte åka därifrån förrän han frågar mig:”Du kommer väl snart igen” ”Ja, pappa. Jag kommer så fort jag kan och orkar. Och de senaste månederna har han fått besök 2/mnd Men han tycker att det är allt för sällan. Han tycker inte att jag gör något när jag är hemma. Visst jag har inget jobb, jag orkar inte med att jobba. Men jag har mina barn och mina vänner, som jag också vill träffa.

Jag blir fort sliten – varför kan han inte förstå det? När jag har varit där är jag helt uttömd på energi.

Vet du, jag ser fram till mitt intervju. Den kommer i Cancerfondens Tidning: Rädda livet. Den har gått i tryck nu. Lite sommarfåglar har jag i magen. Jag lovar att lägga ut linken

Nu är det dax att börja dagen. Charlie ska ut på en morgonpromenad, dotter ska iväg till Göteborg och hon kommer säkert till att få en toppendag där.

Ha en fin dag

Kram

Jag är tillbaka

Nu har jag bestämt mig för att börja att blogga igen.

Det händer mycket just nu. Konstigt att allt ska hända på samma gång eller hur?

• Jag har hjälpt till med frågor till en cancerstudie på Karolinska Universitetssjukhus. Frågor i en studie är jätte viktiga och de ska utformas så att de inte kan missförstås. Enklare sagt än gjort. Jag har ju erfarenheter när det gäller sådana frågor i studier och det är inte alltid det är uppenbart om vad de frågar om
• Jag och en gammal väninna från Drammen har samlat alla i vår gamla klass 9 A på en reunion 30+. Hur roligt ska det inte bli att träffa de gamla klasskompisarna igen. Tänk att det är över 30 år sedan vi gick ur 9:an
• I morgon får jag besök av Cancerfonden och en fotograf. Jag ska intervjuas i deras tidning
• Jag har köpt mig en liten valp, som jag ska hämta den 12 sep. Det är roligt det. Min nya kärlek – Korven. Dottern och jag kommer inte överens om namn. Nej, min hund ska inte heta Arne Weise, Bengt Göran… Någon måtta får det vara
• Till helgen fyller jag 49. Hjälp, 1 år kvar till 50… Vill inte fylla 50 – jag är ju 17!! Yngre än mina barn – det du
• Denna sommaren har några utav mina planer gått i lås. Jag har varit en vecka vid kusten, tillsammans med Vigdis och andra goda kompisar och deras barn. Men jag har inte fått åkt till Stavanger – det är jag ledsen över
• Den 7 september får jag svar på min datortomografi. I över 1 månad får jag vänta på svar. Jag har kommit fram till att det är bara goda nyheter, annars hade jag väl fått tid tidigare – eller???

Som sagt; Nu är jag tillbaka i bloggvärlden. Jag tror jag behövde det här upphållet.

Må bäst och var rädd om dig

Kram

Det vänder

Jag vet ju det – att allt vänder och det bättre så småningom. Det är en utav de sakerna jag har lärt mig av min ofrivilliga resa med Herr Cancer. Det är dagar då allt är svart och trist. Smärtan och ångesten blir större än glädjen av att leva. I går var en sådan dag. En dag och kväll då jag kände mig ensam och ledsen. Arg för att jag var tvungen till att ta starka smärtstillande tabletter. Arg för att jag hade ont, ledsen över att strålningssmärtorna kommer tillbaka. Även om jag vet att de gör det och sedan försvinner de för ett tag. Ledsen över att jag inte känner mig värdelös och att det känns som om jag aldrig blir frisk. Inte bara utav cancern men också andra sjukdomar som dyker upp. Ett taskigt imunförsvar och en kropp som inte orkar med så mycket tär på mig.

Då jag vaknade i morse hade smärtorna i bröstet försvunnit och armen, axeln och skulderbladet kändes inte lika ont. Så jag tog med mig dottern på shopping. Vi har haft en toppen dag och handlat massor. Jag har köpt mig en ny soffa – en bäddsoffa. Dottern handlade saker till sitt rum. Hon köper saker och möbler, som hon ska ta med sig när hon flyttar hemifrån. Min lilla hoppetossa, om en månad fyller hon 18 och blir myndig. Nästa år planerar hon att flytta hemifrån. Konstigt att tänka på – då kommer alla mina 3 barn utflugna.

Nu värker armen och tillhörande delar oerhört mycket men det är det värd. Jag har haft en fin och bra dag.

Dags att fundera på sängen

God natt och jag hoppas att både du och jag får en bra natt.

Kram

Biltema

Jag tillhör det släktet kvinnor som älskar shopping. Vigdis och jag har svart bälte i shopping. Dottern är i släkt med sin mor och älskar att shoppa hon också. I helgen var jag på Biltema. Jag älskar att gå där och titta på alla bra att ha grejor. Jag tycker om verktyg och tittar gärna på borrmaskiner och skruvmejslar.

Jag köpte en kylbag, en sådan där som jag kan ansluta till bilens tändaruttag.

Du vet jag menar. Himla praktiskt säger nu jag. 399 var väl inte så farligt pris?

Startkablar är käckt att ha, så dom hamnade också i vagnen. Mina gamla fick inte flytta med mig. Sedan var jag och tittade på en bäddsoffa på Chilli. Funderar starkt på att köpa en bäddsoffa. Då kan dottern få min gamla säng och jag får bättre plats i vardagsrummet. Vigdis sade att jag måste ha disciplin och tänka på att jag måste bädda varje dag. Hon känner mig och vet att jag inte har just det – disciplin…. Svårt ord det där.

Undrar bara om jag har fått bältros eller något annat konstigt. Huden på ryggen vid vänstra skulderbladet och ner över vänstra arm gör ont. Det ömmar precis som om jag har bränt mig i solen. Sedan har jag ont inuti armen  och axeln också. Skumt är det och värre blir det. Vill inte, har ingen lust till att ringa vårdcentralen igen… Det räcker nu!

Nu ska jag göra ingenting hade jag tänkt.

Broder´n her kommer det en ekstra klem til deg. Savner deg og håper at du har det bra i Afganistan.

Kram och ha en fin kväll du som läser

 

Veckan i sammandrag

Åkt bil, varit en god dotter och en bra mamma, städat, tvättat kläder, handlat mat, kämpat med pappa på banken (han är ganska så otålig och köer är inget för honom, jag var tvunget till att säga till honom att uppför du dig inte nu, får du gå ut i bilen), lagat mat, ätit allt för mycket,  kört ännu mera bil, haft en mycket trevlig helg i Skövde och kört ännu mera bil.

Och som alltid efter en tur till pappa – jag är helt slut…

Har inte haft tillgång till nätet så det har varit dåligt med inlägg. Och om 14 dagar blir det en vecka vid kusten

Nu ska jag titta klart på A million dollar baby och sedan i säng

God natt och sov gott

Nattakram

Nu tar jag helg

Oj, är den redan slut

Jag har nu gått av mitt privatchaufför pass. Det tar på att vara morsa ser du. Jag har hämtat och lämnat ungdomar både här och där. Skor också – så går det när dottern envisades med att ha högklackat. Då får man ont i fötterna om man går 3 km på landsvägen. ”Det är nog mera clubskor mamma” Jag kunde inte annat än att hålla med. Jag är vis av erfarenhet, har gått många km i högklackat. Så jag vet. Den hårda vägen. Nu mera har jag inte högklackat när jag går långt. Nu har jag joggingskor eller andra lämpade skor. Och du, jag ger fullständigt attan i om de inte passar till outfitten. Är det är tecken på att jag är mer än 17 år i huvudet? *pekar neråt på förra inlägget*

Nu ska jag masa mig ut till tvättstugan – har tvättid kom jag på. Hej och hå. Slit och slep.

Pappa ringde – jag måste komma nu! Han klarar sig inte utan min hjälp. ”Men pappa jag kan inte komma nu, jag kommer till veckan.” Han blev mer och mer ynklig i rösten. ”Pappa, om du får en avlastnings plats på ett äldreboende, tar du den då?” ”Ja, men inte på Landfallöya sykehjem. Jag sätter inte min fot på det stället!” ”Pappa, om du får en plats på Konnerud Äldreboende då?” ”Der kommer jag inte till att få plats, där är det fullt och det finns de som är sämre än jag, som inte får plats. Jag blir nog här tills jag inte andas mer.”  Det här kallar jag känslomässig utpressning, för jag kan inte vara hos min pappa mer än jag gör nu. Och i morgon får han besök av min svägerska. I veckan hade han besök av en god vän, som stannade hos honom i flera dagar. Hemsjukvården är hos honom 3 – 4 g/dag. Så egentligen är det inte så synd om honom.

Nu har jag klagat nog för i kväll.

Ha en skön söndagskväll

Kram

Ps. Jag vill att 2. pingst ska bli röd igen. Ds

Stand by – mitt helgnöje

Den här helgen är jag taxi var god dröj. Dottern är ute och jag skjutsar. Fram och tillbaka är lika långt. Nej, inte riktigt. Det blir några omvägar också. Varför jag ställer upp? Jo, för att vi bor på landet och påstå att det finns bra med bussar och tåg är fel. Så mamma kör i ur och skur. Sedan har jag koll på hur tillstånden till de hoppfulla är också. Hehehe – man är ju lite om sig och kring sig. Hon ringde förut och undrade om jag kunde ta 7 stycken i bilen. Nej – där går min gräns. Har ingen buss nämligen – utan en liten Sonata. En utav mina kompisar påstår att min bil ser ut som en tvål. Han har fel – min bil är en förklädd Jaguar. Så nu har jag klarat ut det här missförståndet

Jag tvättar den ibland också, även om det inte blir så ofta. Min lille pärla. Men ärligt – inte ser den väl ut som en tvål?

Ha en fin fredags kväll

Kram

Den bästa dagen i veckan

enligt mig är fredag. Början på helgen och det är ju inte vilken helg som helst. Det är pingst. Annan dag pingst har ju blivit en vanlig måndag eftersom vi har fått en röd dag på nationaldagen. Lite snålt tycker jag. Vi kunde väl ha få behålla vår röda måndag. Norge har ju röd dag på sin nationaldag och annandag pingst. Fram för en röd måndag – jag, som du kanske vet, avskyr måndagar. Den värsta dagen på hela veckan. Nog tramsat om röda och svarta dagar – det är ju fredag Karine! Var glad över det. Yes, mam.

Ha en fin fredag och grattis alla som tar studenten i dag. Lycka till i framtiden.

Kram till er alla

 

 

Total error eller nåt

Det är nämligen det i min hjärna. Det är ju inget nytt i och för sig. Min hjärna har ständiga kraschar. Jag står där som ett fån och hoppas att ljuset tänds, kronan trillar ner eller något annat intelligent. Men inget händer… det är bara tomt. Du kanske tycker att jag klagar mycket över mitt minne. Men det är jobbigt, frustrerande och oerhört pinsamt. Ok, inte pinsamt alla gånger, det uppstår ju roliga situationer också. Jag och mina vänner är ganska så vana nu vid det här laget, min familj också. Mina barn – skakar på huvudet och säger ”Men morsan då”

Jag hittade ett gammalt kort på Facebook, som jag ska prova att lägga in. Det är taget 2009. Jag var klar med den första omgången med strålningar och cytostatika. Och visste inte då att min cancer hade spridit sig ytterligare. Men det är historia nu. Nu ser jag framåt.

Ha en fin dag – nu ska jag på lunch

Kram

Att tro på att det blir bättre

Det finns alltid hopp brukar jag att säga. Hopp om att livet tar en vändning som är bra. Hopp om att det som gör ont i dag ska göra mindre ont i morgon och ännu mindre i övermorgon. Till slut lär jag mig att livet går vidare, att skrattet lever och tron på att jag är frisk blir starkare och starkare. Att det finns människor som älskar mig precis som jag är. Den där virriga norskan, som åker till Skara för att fika och glömmer plånboken hemma. Som säger det fixar jag Karine, ingen fara. Gott att ni finns! Det är jag glad för och det gör mig varm i hjärtat.

Sitter stand by i kväll med – dottern är på fest och ska hämtas någon stans på Slätta.

Ha en god natt och sov gott

Och till dig Broder´n – take care lyu