Sidan är under uppbyggnad och jag hoppas att jag får över allt från min gamla blog snart. Det tar tid och det är mycket finlir och jobb.
Du får gärna dela med dig utav min blogg - det jag ber om är att du linkar tillbaka till mig eller om du använder den så använd också mitt namn. Jag lägger ner så mycket arbete, tankar och funderingar.
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
"För om livet handlar det inte så mycket,
så länge som hur"
Ett citat från min bror och mycket tänkvärd!
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
Jag hoppas med denna blogg att jag kan hjälpa andra samtidigt som jag hjälper mig själv.
Hjälpa alla som på ett eller annat sätt har blivit drabbad utav cancer.
För det finns hopp och så länge vi andas så finns det hopp.
Hopp om liv, kärlek och livskvalitet.
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
Jag är samtalsvän på Cancerfonden och vill du hittar du mig där under nicket Kine62
Jag är samtals vän på Cancerfonden. Vill du komma i kontakt med mig, kan du gå in på deras hemsida. Du hittar mig under nicket Kine62. Där kan du vara anonym om du vill. Annars så maila gärna.
karine.tveiten@gmail.com
Pappa mår bättre nu – som tur är. Han har varit uppe och gått lite i dag. Han säger själv att han är nog mera sjuk än vad han har förstått. Det är nog tur att han inte riktigt förstått hur dålig han har varit. Det är så ont att se hur han kämpar med andningen. Min pappa har bara en lunga. (Han fick lungcancer i början på -70 talet och för att han skulle överleva opererade de bort den sjuka lungan) Hoppas nu bara att han får en korttids plats på ett sjukhem, när han blir utskriven. Han klarar sig inte hemma ensam.
Här har Charlie och hans bästa kompis Björn. Björn är hos oss, när matte och husse jobbar länge. En härlig kille, som jag uppskattar mycket! Björn är en Isländsk Fårhund. Som just nu har börjat sin utbildning som diabetets hund! Hans lillhusse har nämligen diabetes 1 och Björn ska lära sig att varna bl a vid blodsocker fall. Är inte hundar fantastiska?
Vi har gått en lång skogspromenad i dag, Charlie och jag. Tänk vad skogen gör gott för min själ. Inte vet jag om vem som blev mest trött, valpen eller jag. Men vi njöt varje sekund! Jag sliter med att komma mig efter de 2 senaste lunginflamationerna. Det känns som jag inte hinner bli stark efter varje gång. Men skam den som ger sig – jag promenerar på.
Det är inte alltid lika enkelt att bo långt ifrån sin pappa. Du som har följt mig vet ju att jag åker ofta till Drammen, för att hjälpa min gamla far. Den här gången blev visiten längre än planerad – pappa blev allvarligt sjuk. Blodförgiftning och det var bara tur att jag var hemma. Han blev sjuk snabbt och nu ligger han på sjukhuset. Med vätskedropp, antibiotikdropp och syrgas. Han är så liten och tunn där han ligger och mitt hjärta gråter. Dåligt samvete för att jag inte är där nu men jag har ett liv här i Sverige. Just nu skulle jag varit klonat eller något sådant…
Jag är inte frisk själv heller. Sviterna efter min sista lunginflamation sitter i. Ja, jag åkte på en till… som sagt, mitt immunförsvar är inte alls som det skal. Så gissa om jag är trött och sliten nu. Strålskadorna gör så ont. Vilken tur att jag fick morfintabletter utskrivna av min husläkare. Då är jag lite smärtlindrad. Så 2 veckor på en varm och solig strand hade inte varit dumt. Tror jag ska köpa mig en trisslott
Hur som helst – allt är inte trist och ledsamt. Julbord tillsammans med goda vänner till helgen och sedan den årliga bussresan till Lübeck och den underbara julmarknaden väntar. Jag åker dit, för någon vinst på tisslotten är väl som att tro på tomten eller
Inte så mycket för min skull men mest för mina barn, så ska jag ta ett blodprov. För å se om jag har en ärftlig gen för bröstcancer.
Då jag fick min lungcancer diagnos satt jag där som ett stort frågetecken. Jag, lungcancer? Jag som har så mycket bröstcancer i familjen. Gamlemormor, mormor och mamma. Bröstcancer är ju något jag inte skulle bli överraskad över att få… Men å andra sidan så har ju pappa haft lungcancer. Nej, vi har inte haft samma typ utav lungcancer, pappa och jag. Att mamma dog av cancer av cancer i bukspottkörteln (som inte har något med bröstcancern att göra, måste väl vara botten av otur eller hur?) Blev det här otydligt? Hoppas inte det.
Nu ska jag ta helg!
Önskar dig som läser en härlig helg med mycket mys och god mat.
Det har blivit lite skrivit ett tag. Det har hänt så mycket bra saker och några trista saker.
Mitt återbesök på Onkologen på Sahlgrenska gick ju bra. Inga nya tumörer och de gamla är döda Så jag klarar av kampen, jag har bett Herr Cancer att dra dit pepparn växer. Jag är mycket infektionskänslig och har åkt på 4 lung-inflamationer i år och en bihåleinfektion. Det tar mig mycket lång tid att komma mig helt efter en infektion. Då är jag låg och min kraft går till att läka.
En klassreunion 30+ har jag ju varit på. Hur kul som helst – en verklig toppenfest, där alla var glada och snälla. Nästa helg får jag besök av en mina gamla klasskompisar Astrid.
Jag hade helt glömt att få en valp i huset är som att få ett helt nytt barn. Charlie blir 4 månader den 17 november. Men vilken sällskap han ger mig och skratt och kärlek. Han sviker inte och är helt ärlig. Skulle han sura, så går det fortöver.
Pappa kräver sitt. Jag hinner inte åka därifrån förrän han frågar mig:”Du kommer väl snart igen” ”Ja, pappa. Jag kommer så fort jag kan och orkar. Och de senaste månederna har han fått besök 2/mnd Men han tycker att det är allt för sällan. Han tycker inte att jag gör något när jag är hemma. Visst jag har inget jobb, jag orkar inte med att jobba. Men jag har mina barn och mina vänner, som jag också vill träffa.
Jag blir fort sliten – varför kan han inte förstå det? När jag har varit där är jag helt uttömd på energi.
Vet du, jag ser fram till mitt intervju. Den kommer i Cancerfondens Tidning: Rädda livet. Den har gått i tryck nu. Lite sommarfåglar har jag i magen. Jag lovar att lägga ut linken
Nu är det dax att börja dagen. Charlie ska ut på en morgonpromenad, dotter ska iväg till Göteborg och hon kommer säkert till att få en toppendag där.
Den här videon vill jag gärna dela med dig. Den är gjord av Ung Cancer och riktar sig till alla unga vuxna, som är drabbade av cancer. Men jag väljer att se den som mer än det. Jag väljer att se den som en film som kan hjälpa alla, som drabbas utav av cancer. För det är okey att känna!
Glöm aldrig – det är okey att vara ledsen, arg, förtvivlad, sorgsen men glöm inte: Det är också okey att känna glädje, lycka, livslust och kärlek
och bara sticka in i hjärnan. Så en sådan som på bilden hade annars varit att ha bra – då har jag allt till hands…
Jag hade glömt att ta med mig batteriladdaren till kameran hemma – inga kort från den roliga inflyttnings festen jag var på i lördags…
Jag har glömt bort att skicka mail till Hilde för att Vigdis och jag skulle besöka henne i Kristiansand i höst – inte alls bra och förlåt Vigdis och Hilde.
Jag har glömt min nya skarf hos Vigdis – dumt när jag ska ha den på Reunion 30+ om 2 veckor.
Jag har glömt att ringa till tandregleringen för dottern – urbota dumt och slavrigt
Jag har tappat bort listan över allt jag ska handla till Reunion 30+ – hur ska jag nu veta allt jag ska handla?? Måtte jag bara hitta listan.
Men jag hade en jätte trevlig kväll i lördag – Tack Gitte och Atle för festen och överraskningen ni kom med. Det är inte varje födelsedag jag får födelsedagstårta med 17 ljus. Ganska sällan faktiskt – aldrig med andra ord. Och tack alla för presenterna – så otroligt roligt att ni kom ihåg mig! och till slut tack Vigdis för dom underbara änglarna! Du är bäst!
Ha en fin kväll
Kram
Minnepinne är USB minne på norska. Och bilden har jag lånat av prylzonen.se
Jag erkänner – just det erkänner: Det är dax att göra något åt min kondition och styrka. Kronan trillade när då jag upptäckte att skjutsa pappa i rullstol är tungt, speciellt i uppförsbackar. Det finns många uppförsbackar i Drammen… Ja, jag ska också erkänna att vi inte gick så långt och att det var lite dåligt med luft i ena däcket. (En ursäkt måste jag ju ha eller ?) Promenaden var skön i alla fall och vi njöt både pappa och jag. Så nu har pappa gjort sin plikt och röstat i valet och jag har varit duktig. Bra så
Här kommer det några bilder från min Tallin resa i sommar. En mycket trevlig resa, som slutade i att jag bara satt och tittade på TV. Det var den dagen då hela Norge stannade upp, fick chock och samlade sig i kärlek. En människa förstörde för oss alla. Nu skulle jag ju inte skriva om detta utan visa kort från Tallin. Det var första gången jag var där och det blir inte den sista.
Kunde inte låta bli att ta kort på trädet som växer tå taket. Det är trädet med framtidstro det!
Förälskade mig i gamla staden och dennas charm och trånga kullerstens gator.
Massor av vackra blommor – också en favorit!
Nu är snart dax att ge sig iväg till Drammen – och jag känner det nu att gårdagens roliga upplevelser har satt sina spår på kroppen. Undrar vart jag kan hitta mera ork och energi…
Vilken rolig förmiddag jag har haft. Skratt och några tårar, fotografering och intervju. En journalist från Cancerfonden och en fotograf har varit hos mig i dag. Så nu hoppas jag att jag har kunnat berätta lite om mig själv , och hur det är att vara anhörig till svårt sjuka cancerpatienter och vara svårt sjuk själv. Det är inte helt lätt att få till vinterbilder i augusti men med vinterjacka och scarf tror jag att det blir bra
Det hela publiceras runt den första advent i Cancerfondens tidning Rädda Livet. Det ska bli spännande att se hur det hela blir. Jag lovar att jag ska lägga ut linken, når jag får den.
I morgon är det dax för att åka till Drammen igen. Dottern har börjat skolan och stannar hemma (under grannens försorg) Jag ska träffa 2 utav mina gamla väninnor och vi ska fortsätta att planera vår reunion 30+ och sedan blir det inflyttnings fest hos vänner i Röyken.
Nu ska jag lägga mig en stund – det tar på krafterna att vara intervjuobjekt och fotomodell
Nu har jag bestämt mig för att börja att blogga igen.
Det händer mycket just nu. Konstigt att allt ska hända på samma gång eller hur?
Jag har hjälpt till med frågor till en cancerstudie på Karolinska Universitetssjukhus. Frågor i en studie är jätte viktiga och de ska utformas så att de inte kan missförstås. Enklare sagt än gjort. Jag har ju erfarenheter när det gäller sådana frågor i studier och det är inte alltid det är uppenbart om vad de frågar om
Jag och en gammal väninna från Drammen har samlat alla i vår gamla klass 9 A på en reunion 30+. Hur roligt ska det inte bli att träffa de gamla klasskompisarna igen. Tänk att det är över 30 år sedan vi gick ur 9:an
I morgon får jag besök av Cancerfonden och en fotograf. Jag ska intervjuas i deras tidning
Jag har köpt mig en liten valp, som jag ska hämta den 12 sep. Det är roligt det. Min nya kärlek – Korven. Dottern och jag kommer inte överens om namn. Nej, min hund ska inte heta Arne Weise, Bengt Göran… Någon måtta får det vara
Till helgen fyller jag 49. Hjälp, 1 år kvar till 50… Vill inte fylla 50 – jag är ju 17!! Yngre än mina barn – det du
Denna sommaren har några utav mina planer gått i lås. Jag har varit en vecka vid kusten, tillsammans med Vigdis och andra goda kompisar och deras barn. Men jag har inte fått åkt till Stavanger – det är jag ledsen över
Den 7 september får jag svar på min datortomografi. I över 1 månad får jag vänta på svar. Jag har kommit fram till att det är bara goda nyheter, annars hade jag väl fått tid tidigare – eller???
Som sagt; Nu är jag tillbaka i bloggvärlden. Jag tror jag behövde det här upphållet.
från bloggen och bloggvärlden. Jag har nog inte läst en blogg på nästan en hel månad. (Det är inte likt mig…) Dagarna har gått och det har varit en del resor till Norge. Dessutom har jag varit sjuk – igen. En dryg vecka med feber, hosta och förkylning. Och som alltid när jag får en infektion – dippar jag. Åker rakt ner i källaren och det tar tid och krafter att krypa upp igen. Dåligt med sömn har det varit också. Jag måste få hjälp med sömnen. Det här går inte längre. Sova är a och o.
Brev till nästa kontroll har börjat dimpa ner i brevlådan. En påminnelse om att faran inte är över och det sätter också igång en del tankar och känslor. Heller inte bra för nattsömnen.
Jag provar att se framöver och inte fastna i denna onda cirkel av infektioner, dålig sömn och soffan. Det här är ohållbart…
Jag vill önska dig en glad midsommar. Jag hoppas att den blir så fin, som du önskar och vill. Min midsommar kommer att bli lugn. Jag ska fira den tillsammans med några vänner. Grill och god mat står på programmet. Dottern ska på fest, så det blir att sitta stand by även den här helgen.
Jag vet ju det – att allt vänder och det bättre så småningom. Det är en utav de sakerna jag har lärt mig av min ofrivilliga resa med Herr Cancer. Det är dagar då allt är svart och trist. Smärtan och ångesten blir större än glädjen av att leva. I går var en sådan dag. En dag och kväll då jag kände mig ensam och ledsen. Arg för att jag var tvungen till att ta starka smärtstillande tabletter. Arg för att jag hade ont, ledsen över att strålningssmärtorna kommer tillbaka. Även om jag vet att de gör det och sedan försvinner de för ett tag. Ledsen över att jag inte känner mig värdelös och att det känns som om jag aldrig blir frisk. Inte bara utav cancern men också andra sjukdomar som dyker upp. Ett taskigt imunförsvar och en kropp som inte orkar med så mycket tär på mig.
Då jag vaknade i morse hade smärtorna i bröstet försvunnit och armen, axeln och skulderbladet kändes inte lika ont. Så jag tog med mig dottern på shopping. Vi har haft en toppen dag och handlat massor. Jag har köpt mig en ny soffa – en bäddsoffa. Dottern handlade saker till sitt rum. Hon köper saker och möbler, som hon ska ta med sig när hon flyttar hemifrån. Min lilla hoppetossa, om en månad fyller hon 18 och blir myndig. Nästa år planerar hon att flytta hemifrån. Konstigt att tänka på – då kommer alla mina 3 barn utflugna.
Nu värker armen och tillhörande delar oerhört mycket men det är det värd. Jag har haft en fin och bra dag.
Dags att fundera på sängen
God natt och jag hoppas att både du och jag får en bra natt.
Jag tycker det när mina strålskador gör ont. Egentligen är det inte synd om mig men jag har ont både i min vänstra arm och i bröstet. Lite mycket smärtor på en gång. Det gör ont att andas och det känns trångt ut. Jag borde ju vara van vid det här laget men det blir lite mycket för mig. Jag har några morfintabletter kvar, så jag väljer att ta en. Då kanske jag får sova i natt. Det har varit dåligt med nattsömnen också. Kanske därför jag inte orkar med dessa smärtorna. Sömnen är jätte viktig för mig. Får jag inte den sömnen jag behöver dippar jag…
Så nu har jag tagit smärtstillande och hoppas att det går över snart.
Så jag klarar av kampen, jag har bett Herr Cancer att dra dit pepparn växer. Jag är mycket infektionskänslig och har åkt på 4 lung-inflamationer i år och en bihåleinfektion. Det tar mig mycket lång tid att komma mig helt efter en infektion. Då är jag låg och min kraft går till att läka.
