En ganska vanlig onsdag

och jag tar det bara lugnt – att jag är sliten och trött är bara förnamnet och det här med jul stressar mig. Jag är nog inte den enda personen som blir stressad… Men jag har bestämt mig för att det får bli som det blir, för det blir det ju ändå.

I dag kom det 5 st tidningar från Cancerfonden. Det var så roligt att hålla tidningen i handen men mycket märkligt å se sig själv på framsidan. Det här är 1.  och antagligen sista gången jag är på framsidan av en tidning. Så jag suger lite på karamellen och tycker att det roligt. Det bästa med allt är att jag har nått fram till flera med min historia. För jag tror att jag kan hjälpa andra och inge alla som är drabbade utav cancer mod och framtidshopp. Mod och framtidshopp behöver vi nog alle till mans men står man i en svår situation så behöver man en liten extra puff där bak. (Är puff ett svenskt ord – du fattar nog säkert vad jag menar eller hur?)

Kvällsprommisen är gjord, Charlie ligger och sover på soffan. Det är dax att lägga sig för mig med. Sov gott

Nattakram

Här kommer det en blid på mig, tagen på färjan mellan Göteborg och Kiel för 1 vecka sedan.

Jag har varit så dålig på att lägga ut bilder på mig själv…

och en på Vigdis. Hon, som är min bästa väninna.

 

 

Min intervju är publicerad :-)

Tidigt i höstas var redaktören för Cancerfondens tidning Rädda Livet Marita Önnyby Eliasson och fotografen Magnus Gotander på besök hos mig. De skulle tillsammans göra en intervju om hur det är att leva med cancer och speciellt lungcancer. Här är resultatet och jag är så glad och stolt över att det blev så bra! 1000 tack Marita och Magnus för ett jätte bra jobb!

Jag lovade att ge dig länken och här kommer dom!

Så här ser pappersutgåvan ut:  

href=”http://issuu.com/raddalivet/docs/rliv1104_web” target=”_blank”>

Här är intervjun på som det ser ut på webben:  http://issuu.com/raddalivet/docs/rliv1104_web

Hoppas att jag kan få länkarna till att fungera!

Ha en fin dag – vi har fått snö och Charlie fattar inget!;-)

Kram

Det går upp och ner

och just nu känns det som jag åker berg och dalbana, utan säkerhetsbälte. För det är just en sådan dag – jag har varit tvungen till att ta en dubbel dos av morfin. Så nu är jag smärtfri – skönt! Jag provar så långt det går att prova att vara utan starka tabletter men just i dag går det inte.

En stor tröst är min Charlie – han får mig till att skratta och på gott humör. Han är en solstråle. Glad och nöjd – dessutom är han nu rumsren. Det har tagit lite tid och jag litar inte helt på att det kommer till att hända en liten olycka eller två. Men nu har han lärt sig att ställa sig vid ytterdörren och gråta lite.

Jag väntar med spänning på hur nästa Rädda Livet är. Då kommer jag ju med på bild och text. Rädda Livet är Cancerfondens tidning och de var här och tog bilder och intervjuade mig. Texten har jag läst men jag har inte sätt bilderna.

Pappa mår lite bättre i dag – så all tär inte bara elände utan det finns ljus i tunneln.

Måste bara få berätta att Charlie gömmer allt som är gott. Så jag hittar grisöron och annat smarrigt under mina kuddar i soffan eller på ett annat lämpligt ställe

Ha en fin eftermiddag

Kram

 

En torsdag i novmber

Det har blivit lite skrivit ett tag. Det har hänt så mycket bra saker och några trista saker.

Mitt återbesök på Onkologen på Sahlgrenska gick ju bra. Inga nya tumörer och de gamla är döda Så jag klarar av kampen, jag har bett Herr Cancer att dra dit pepparn växer. Jag är mycket infektionskänslig och har åkt på 4 lung-inflamationer i år och en bihåleinfektion. Det tar mig mycket lång tid att komma mig helt efter en infektion. Då är jag låg och min kraft går till att läka.

En klassreunion 30+ har jag ju varit på. Hur kul som helst – en verklig toppenfest, där alla var glada och snälla. Nästa helg får jag besök av en mina gamla klasskompisar Astrid.

Jag hade helt glömt att få en valp i huset är som att få ett helt nytt barn. Charlie blir 4 månader den 17 november. Men vilken sällskap han ger mig och skratt och kärlek. Han sviker inte och är helt ärlig. Skulle han sura, så går det fortöver.

Pappa kräver sitt. Jag hinner inte åka därifrån förrän han frågar mig:”Du kommer väl snart igen” ”Ja, pappa. Jag kommer så fort jag kan och orkar. Och de senaste månederna har han fått besök 2/mnd Men han tycker att det är allt för sällan. Han tycker inte att jag gör något när jag är hemma. Visst jag har inget jobb, jag orkar inte med att jobba. Men jag har mina barn och mina vänner, som jag också vill träffa.

Jag blir fort sliten – varför kan han inte förstå det? När jag har varit där är jag helt uttömd på energi.

Vet du, jag ser fram till mitt intervju. Den kommer i Cancerfondens Tidning: Rädda livet. Den har gått i tryck nu. Lite sommarfåglar har jag i magen. Jag lovar att lägga ut linken

Nu är det dax att börja dagen. Charlie ska ut på en morgonpromenad, dotter ska iväg till Göteborg och hon kommer säkert till att få en toppendag där.

Ha en fin dag

Kram

Rädda Livet

Vilken rolig förmiddag jag har haft. Skratt och några tårar, fotografering och intervju. En journalist från Cancerfonden och en fotograf har varit hos mig i dag. Så nu hoppas jag att jag har kunnat berätta lite om mig själv , och hur det är att vara anhörig till svårt sjuka cancerpatienter och vara svårt sjuk själv. Det är inte helt lätt att få till vinterbilder i augusti men med vinterjacka och scarf tror jag att det blir bra

Det hela publiceras runt den första advent i Cancerfondens tidning Rädda Livet. Det ska bli spännande att se hur det hela blir. Jag lovar att jag ska lägga ut linken, når jag får den.

I morgon är det dax för att åka till Drammen igen. Dottern har börjat skolan och stannar hemma (under grannens försorg) Jag ska träffa 2 utav mina gamla väninnor och vi ska fortsätta att planera vår reunion 30+ och sedan blir det inflyttnings fest hos vänner i Röyken.

Nu ska jag lägga mig en stund – det tar på krafterna att vara intervjuobjekt och fotomodell

Kram

Sömnlös i Göteborg

Nu har jag i timmar provat att sova.Det är stört omöjligt! Tankarna snurrar runt i huvudet på mig. Det har varit en jobbig dag. Inte bara att resan strular men jag har upptäckt och fått reda på andra saker.

Jag är ju samtalsvän på Cancerfonden och inte trodde jag att jag skulle få besvär av människor för det. En anhörig med missbruksproblem har fått tag i mitt hemtelefonnummer.  Hans sambo gick bort för en tid sedan och nu ska ha prata. Jag är ju inte hemma utan min dotter tog samtalet. Inte alls skoj och det här är inte första gången vi blir plågade av besvärande telefonsamtal. Dock är det här första gången någon anhörig ringer påverkad hem till mig. Så nu blir det hemligt telefonnummer – trist att vi ska behöva skydda oss när jag bara vill hjälpa andra.

Om drygt 2,5 timme ringer klockan och jag har varit vaken sedan 6 i morse. Kl 5 ska jag ställa mig fräsch på flygplatsen…

God natt och sov gott

Nattakram