Sidan är under uppbyggnad och jag hoppas att jag får över allt från min gamla blog snart. Det tar tid och det är mycket finlir och jobb.
Du får gärna dela med dig utav min blogg - det jag ber om är att du linkar tillbaka till mig eller om du använder den så använd också mitt namn. Jag lägger ner så mycket arbete, tankar och funderingar.
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
"För om livet handlar det inte så mycket,
så länge som hur"
Ett citat från min bror och mycket tänkvärd!
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
Jag hoppas med denna blogg att jag kan hjälpa andra samtidigt som jag hjälper mig själv.
Hjälpa alla som på ett eller annat sätt har blivit drabbad utav cancer.
För det finns hopp och så länge vi andas så finns det hopp.
Hopp om liv, kärlek och livskvalitet.
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
Jag är samtalsvän på Cancerfonden och vill du hittar du mig där under nicket Kine62
Jag är samtals vän på Cancerfonden. Vill du komma i kontakt med mig, kan du gå in på deras hemsida. Du hittar mig under nicket Kine62. Där kan du vara anonym om du vill. Annars så maila gärna.
karine.tveiten@gmail.com
Jag ska skåla för ett bra provsvar i morgonkväll. Just as you och notera det här är du snäll! Så nu är det sagt och attan ta dig om jag inte får skåla.
Marsipanängel från marsipanhuset i Lübeck. Jag älskar marsipan och änglar – perfekt!
Måndag morgon och det är inte min favorit dag och det är ingen sol, som lyser på det vackra vinterlandskapet. 14 kalla blåa grader. Charlie ska också ha semester. Han ska vara på kennel från i dag och tills på torsdag. Då kommer jag hem från den årliga aturen till Tyskland. Nej, jag ska inte köpa öl – jag har fått den frågan nämligen. Jag ska på julmarknad och dricka glüwein. Vi får se om det blir Kiel eller Lübeck. Skoj ska det bli.
Ha en fin dag vare sig du har minus grader eller plus grader
Att vara på besök med lunginflamation hos min far betalar sig och att jag sedan jag kom hem i går eftermiddag har varit taxi åt dottern + vänner betalar sig ännu mera.
Nu misstänker jag att antibiotikan inte tog död på alla bakterier och tätheten med dito värk har kommit tillbaka. Så det är dax för lite smärtstillande och sängläge igen.
Måtte jag bara bli frisk till den 4 december. Då är tiden inne för julmarknad i Lúbeck tillsammans med julmarknads flickorna och alla pensionärer . (Ok då, julmarknads kvinnorna men pensionärer är vi inte 😉 ) Bildbevis kommer så småningom – att vi inte är pensionärer
Mindre roligt men ack så nödvändigt är läkarbesöket. Men jag väljer att se fram till resan istället
Om du inte vill läsa min klaga – sluta nu för här kommer det:
Jag börjar att bli förkyld igen. Bröstet värker och det är tungt att andas. Jag har börjat hosta igen. Det var tungt på skogspromenaden i dag. Men Charlie var lycklig för att springa lös i skogen och även om det var tungt att gå så var det skönt. Det känns som jag har feber och huvudet är tungt.
och jag tar det bara lugnt – att jag är sliten och trött är bara förnamnet och det här med jul stressar mig. Jag är nog inte den enda personen som blir stressad… Men jag har bestämt mig för att det får bli som det blir, för det blir det ju ändå.
I dag kom det 5 st tidningar från Cancerfonden. Det var så roligt att hålla tidningen i handen men mycket märkligt å se sig själv på framsidan. Det här är 1. och antagligen sista gången jag är på framsidan av en tidning. Så jag suger lite på karamellen och tycker att det roligt. Det bästa med allt är att jag har nått fram till flera med min historia. För jag tror att jag kan hjälpa andra och inge alla som är drabbade utav cancer mod och framtidshopp. Mod och framtidshopp behöver vi nog alle till mans men står man i en svår situation så behöver man en liten extra puff där bak. (Är puff ett svenskt ord – du fattar nog säkert vad jag menar eller hur?)
Kvällsprommisen är gjord, Charlie ligger och sover på soffan. Det är dax att lägga sig för mig med. Sov gott
Nattakram
Här kommer det en blid på mig, tagen på färjan mellan Göteborg och Kiel för 1 vecka sedan.
Jag har varit så dålig på att lägga ut bilder på mig själv…
Tidigt i höstas var redaktören för Cancerfondens tidning Rädda Livet Marita Önnyby Eliasson och fotografen Magnus Gotander på besök hos mig. De skulle tillsammans göra en intervju om hur det är att leva med cancer och speciellt lungcancer. Här är resultatet och jag är så glad och stolt över att det blev så bra! 1000 tack Marita och Magnus för ett jätte bra jobb! 🙂
Tidigt i höstas var redaktören för Cancerfondens tidning Rädda Livet Marita Önnyby Eliasson och fotografen Magnus Gotander på besök hos mig. De skulle tillsammans göra en intervju om hur det är att leva med cancer och speciellt lungcancer. Här är resultatet och jag är så glad och stolt över att det blev så bra! 1000 tack Marita och Magnus för ett jätte bra jobb! 🙂
Jag lovade att ge dig länken och här kommer dom!
Så här ser pappersutgåvan ut: http://issuu.com/raddalivet/docs/rliv1104_web
Jag glömde att berätta att kortet av min mamma (förra inlägget) var en utav de sista gångerna hon orkade att sitta ute. Därför betyder det kortet mycket för mig. Hon hade tappat massor i vikt , hade svåra smärtor och var ständigt illamående. Hunden i hennes knä het Tammy. En malteser som var mammas lilla älskling.
Att hosta på sig muskelbristninger är ingen hit – det gör attan så ont. Sviter efter lunginflamationen… Det fick jag reda på då jag var hos läkaren i dag.
Jag är som du kanske vet med i en vaccinations studie. Forskarna provar ta fram et vaccin mot lungcancer. Jag får inga sprutor längre, för att min lungcancer hade spridit sig. Men jag är fortfarande med i studien och kommer till att vara det livet ut. Var 3. månad får jag ett frågeformulär, som jag fyller i och skickar in till en forskningssjuksköterska. Hon ringer sedan upp mig och det gjorde hon i dag. Det är alltid så trevligt att prata med Marianne och hon är en utav de bästa sjuksköterskorna jag har mött. Ett personligt och gott samtal blir det varje gång.
Så här ser ett utav frågeformulären ut.
Nu ska jag ta Charlie ut på en promenad – ha en fin kväll
och just nu känns det som jag åker berg och dalbana, utan säkerhetsbälte. För det är just en sådan dag – jag har varit tvungen till att ta en dubbel dos av morfin. Så nu är jag smärtfri – skönt! 🙂 Jag provar så långt det går att prova att vara utan starka tabletter men just i dag går det inte.
En stor tröst är min Charlie – han får mig till att skratta och på gott humör. Han är en solstråle. Glad och nöjd – dessutom är han nu rumsren. Det har tagit lite tid och jag litar inte helt på att det kommer till att hända en liten olycka eller två. Men nu har han lärt sig att ställa sig vid ytterdörren och gråta lite.
Jag väntar med spänning på hur nästa Rädda Livet är. Då kommer jag ju med på bild och text. Rädda Livet är Cancerfondens tidning och de var här och tog bilder och intervjuade mig. Texten har jag läst men jag har inte sätt bilderna.
Pappa mår lite bättre i dag – så all tär inte bara elände utan det finns ljus i tunneln.
Måste bara få berätta att Charlie gömmer allt som är gott. Så jag hittar grisöron och annat smarrigt under mina kuddar i soffan eller på ett annat lämpligt ställe 😉
Pappa mår bättre nu – som tur är. Han har varit uppe och gått lite i dag. Han säger själv att han är nog mera sjuk än vad han har förstått. Det är nog tur att han inte riktigt förstått hur dålig han har varit. Det är så ont att se hur han kämpar med andningen. Min pappa har bara en lunga. (Han fick lungcancer i början på -70 talet och för att han skulle överleva opererade de bort den sjuka lungan) Hoppas nu bara att han får en korttids plats på ett sjukhem, när han blir utskriven. Han klarar sig inte hemma ensam.
Här har Charlie och hans bästa kompis Björn. Björn är hos oss, när matte och husse jobbar länge. En härlig kille, som jag uppskattar mycket! Björn är en Isländsk Fårhund. Som just nu har börjat sin utbildning som diabetets hund! Hans lillhusse har nämligen diabetes 1 och Björn ska lära sig att varna bl a vid blodsocker fall. Är inte hundar fantastiska?
Vi har gått en lång skogspromenad i dag, Charlie och jag. Tänk vad skogen gör gott för min själ. Inte vet jag om vem som blev mest trött, valpen eller jag. Men vi njöt varje sekund! Jag sliter med att komma mig efter de 2 senaste lunginflamationerna. Det känns som jag inte hinner bli stark efter varje gång. Men skam den som ger sig – jag promenerar på.
Det är inte alltid lika enkelt att bo långt ifrån sin pappa. Du som har följt mig vet ju att jag åker ofta till Drammen, för att hjälpa min gamla far. Den här gången blev visiten längre än planerad – pappa blev allvarligt sjuk. Blodförgiftning och det var bara tur att jag var hemma. Han blev sjuk snabbt och nu ligger han på sjukhuset. Med vätskedropp, antibiotikdropp och syrgas. Han är så liten och tunn där han ligger och mitt hjärta gråter. Dåligt samvete för att jag inte är där nu men jag har ett liv här i Sverige. Just nu skulle jag varit klonat eller något sådant…
Jag är inte frisk själv heller. Sviterna efter min sista lunginflamation sitter i. Ja, jag åkte på en till… som sagt, mitt immunförsvar är inte alls som det skal. Så gissa om jag är trött och sliten nu. Strålskadorna gör så ont. Vilken tur att jag fick morfintabletter utskrivna av min husläkare. Då är jag lite smärtlindrad. Så 2 veckor på en varm och solig strand hade inte varit dumt. Tror jag ska köpa mig en trisslott 😉
Hur som helst – allt är inte trist och ledsamt. Julbord tillsammans med goda vänner till helgen och sedan den årliga bussresan till Lübeck och den underbara julmarknaden väntar. Jag åker dit, för någon vinst på tisslotten är väl som att tro på tomten eller 😉
Inte så mycket för min skull men mest för mina barn, så ska jag ta ett blodprov. För å se om jag har en ärftlig gen för bröstcancer.
Då jag fick min lungcancer diagnos satt jag där som ett stort frågetecken. Jag, lungcancer? Jag som har så mycket bröstcancer i familjen. Gamlemormor, mormor och mamma. Bröstcancer är ju något jag inte skulle bli överraskad över att få… Men å andra sidan så har ju pappa haft lungcancer. Nej, vi har inte haft samma typ utav lungcancer, pappa och jag. Att mamma dog av cancer av cancer i bukspottkörteln (som inte har något med bröstcancern att göra, måste väl vara botten av otur eller hur?) Blev det här otydligt? Hoppas inte det.
Nu ska jag ta helg!
Önskar dig som läser en härlig helg med mycket mys och god mat.
Det har blivit lite skrivit ett tag. Det har hänt så mycket bra saker och några trista saker.
Mitt återbesök på Onkologen på Sahlgrenska gick ju bra. Inga nya tumörer och de gamla är döda 😀 Så jag klarar av kampen, jag har bett Herr Cancer att dra dit pepparn växer. Jag är mycket infektionskänslig och har åkt på 4 lung-inflamationer i år och en bihåleinfektion. Det tar mig mycket lång tid att komma mig helt efter en infektion. Då är jag låg och min kraft går till att läka.
En klassreunion 30+ har jag ju varit på. Hur kul som helst – en verklig toppenfest, där alla var glada och snälla. Nästa helg får jag besök av en mina gamla klasskompisar Astrid.
Jag hade helt glömt att få en valp i huset är som att få ett helt nytt barn. Charlie blir 4 månader den 17 november. Men vilken sällskap han ger mig och skratt och kärlek. Han sviker inte och är helt ärlig. Skulle han sura, så går det fortöver.
Pappa kräver sitt. Jag hinner inte åka därifrån förrän han frågar mig:”Du kommer väl snart igen” ”Ja, pappa. Jag kommer så fort jag kan och orkar. Och de senaste månederna har han fått besök 2/mnd Men han tycker att det är allt för sällan. Han tycker inte att jag gör något när jag är hemma. Visst jag har inget jobb, jag orkar inte med att jobba. Men jag har mina barn och mina vänner, som jag också vill träffa.
Jag blir fort sliten – varför kan han inte förstå det? När jag har varit där är jag helt uttömd på energi.
Vet du, jag ser fram till mitt intervju. Den kommer i Cancerfondens Tidning: Rädda livet. Den har gått i tryck nu. Lite sommarfåglar har jag i magen. Jag lovar att lägga ut linken
Nu är det dax att börja dagen. Charlie ska ut på en morgonpromenad, dotter ska iväg till Göteborg och hon kommer säkert till att få en toppendag där.
Den här videon vill jag gärna dela med dig. Den är gjord av Ung Cancer och riktar sig till alla unga vuxna, som är drabbade av cancer. Men jag väljer att se den som mer än det. Jag väljer att se den som en film som kan hjälpa alla, som drabbas utav av cancer. För det är okey att känna!
Glöm aldrig – det är okey att vara ledsen, arg, förtvivlad, sorgsen men glöm inte: Det är också okey att känna glädje, lycka, livslust och kärlek
Marsipanängel från marsipanhuset i Lübeck. Jag älskar marsipan och änglar – perfekt!
Att leva med cancer 