Sidan är under uppbyggnad och jag hoppas att jag får över allt från min gamla blog snart. Det tar tid och det är mycket finlir och jobb.
Du får gärna dela med dig utav min blogg - det jag ber om är att du linkar tillbaka till mig eller om du använder den så använd också mitt namn. Jag lägger ner så mycket arbete, tankar och funderingar.
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
"För om livet handlar det inte så mycket,
så länge som hur"
Ett citat från min bror och mycket tänkvärd!
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
Jag hoppas med denna blogg att jag kan hjälpa andra samtidigt som jag hjälper mig själv.
Hjälpa alla som på ett eller annat sätt har blivit drabbad utav cancer.
För det finns hopp och så länge vi andas så finns det hopp.
Hopp om liv, kärlek och livskvalitet.
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
Jag är samtalsvän på Cancerfonden och vill du hittar du mig där under nicket Kine62
Jag är samtals vän på Cancerfonden. Vill du komma i kontakt med mig, kan du gå in på deras hemsida. Du hittar mig under nicket Kine62. Där kan du vara anonym om du vill. Annars så maila gärna.
karine.tveiten@gmail.com
Jag gick igenom kommentarer jag har fått på bloggen idag. Där hittade jag kommentarer från vänner, som har förlorat kampen mot cancer. Vänner, som jag har mött, under min resa med cancer och vänner jag har mött innan jag fick cancer. Det kändes vemodigt att läsa alla dessa kommentarer och veta att de finns inte här. De är borta.
Alla dessa vänner betyder mycket för mig – de har givit mig kraft att fortsätta att kämpa. Kämpa för alla som drabbas och det är ju säkert ingen överraskning att just cancer ligger mig varmt om hjärta.
Tilla alla mina vänner, som har förlorat eran kamp:
Jag tänder ljus för er alla och håller er nära mitt hjärta
Jag visste inte att ni fanns förrän jag såg eran twitter och kollade eran film Det är okey att känna. Det var tidigt i höst någon gång och eran video är helt fantastisk. Nu har jag suttit och tittat på TV4 galan Svenska hjältar. Ni behövs – det behövs engagerade människor oavsett om man startar en grupp, förening eller om man bara finns där som medmänniska. Någon som kan hålla en hand, ge en kram och lyssna. Mer behövs som oftast inte. Och alla ni som sitter breved och svik inte är ni snälla – det som behövs är värme och kärlek. Gå inte över gatan om du ser någon drabbad. Det är inget att vara rädd för – för du kan inte göra fel om det du gör kommer från hjärtat.
Om du som läser har ett företag ber jag dig att sponsra Ungcancer. Det kostar pengar att driva Ungcancer och pengar behövs. Det är första gången jag ber om något sådant. Tar du illa vid dig, ber jag om ursäkt. Men Ungcancer behövs – vi behöver starka unga som orkar!
Jag har fått kommentarer om kostråd och tips på hur man kan bli frisk här på bloggen och under min sjukdom. Några har jag tagit till mig och några kommentarer här har jag behållit. Men jag kommer inte till att ge några kostråd eller tips på hur man ska äta.
Jag har fått hur många råd som helst på hur man ska äta, kurer man ska ta. Det samma upplevde jag med min mamma. Hon fick tips om bl a om grapefruktkuren och andra ”mirakelkurer”. Min mormor drack askavkok – det hjälpte inte henne. Det enda rådet jag ger är det som jag själv har levt efter. Så ”ren” mat som möjligt (jag gör det mesta av min mat från grunden) – inga ligth produkter och undviker socker, som inte är naturligt. Några säger att man ska undvika socker helt – jag tror att en allvarligt sjuk människa behöver alla näringsämnen den kan få. Är du osäker finns det dietister som vet så oändligt mycket mer än vad jag gör. Fråga dom.
Under mina behandlingar var det enda jag fick i mig näringsdrycker och vätska. Jag kunde inte svälja mat pga av strålskador.
Nu åker jag till Drammen – pappa mår inte bra och jag ska fixa lite för honom innan jul. Hej och hå – det ska bli storm (för ”100” gången i höst?) regn och blötsnö. Jag jag har med mig smör till några utav mina vänner – det är ju smörbrist i Norge.
och jag tar det bara lugnt – att jag är sliten och trött är bara förnamnet och det här med jul stressar mig. Jag är nog inte den enda personen som blir stressad… Men jag har bestämt mig för att det får bli som det blir, för det blir det ju ändå.
I dag kom det 5 st tidningar från Cancerfonden. Det var så roligt att hålla tidningen i handen men mycket märkligt å se sig själv på framsidan. Det här är 1. och antagligen sista gången jag är på framsidan av en tidning. Så jag suger lite på karamellen och tycker att det roligt. Det bästa med allt är att jag har nått fram till flera med min historia. För jag tror att jag kan hjälpa andra och inge alla som är drabbade utav cancer mod och framtidshopp. Mod och framtidshopp behöver vi nog alle till mans men står man i en svår situation så behöver man en liten extra puff där bak. (Är puff ett svenskt ord – du fattar nog säkert vad jag menar eller hur?)
Kvällsprommisen är gjord, Charlie ligger och sover på soffan. Det är dax att lägga sig för mig med. Sov gott
Nattakram
Här kommer det en blid på mig, tagen på färjan mellan Göteborg och Kiel för 1 vecka sedan.
Jag har varit så dålig på att lägga ut bilder på mig själv…
Tidigt i höstas var redaktören för Cancerfondens tidning Rädda Livet Marita Önnyby Eliasson och fotografen Magnus Gotander på besök hos mig. De skulle tillsammans göra en intervju om hur det är att leva med cancer och speciellt lungcancer. Här är resultatet och jag är så glad och stolt över att det blev så bra! 1000 tack Marita och Magnus för ett jätte bra jobb! 🙂
Jag glömde att berätta att kortet av min mamma (förra inlägget) var en utav de sista gångerna hon orkade att sitta ute. Därför betyder det kortet mycket för mig. Hon hade tappat massor i vikt , hade svåra smärtor och var ständigt illamående. Hunden i hennes knä het Tammy. En malteser som var mammas lilla älskling.
Att hosta på sig muskelbristninger är ingen hit – det gör attan så ont. Sviter efter lunginflamationen… Det fick jag reda på då jag var hos läkaren i dag.
Jag är som du kanske vet med i en vaccinations studie. Forskarna provar ta fram et vaccin mot lungcancer. Jag får inga sprutor längre, för att min lungcancer hade spridit sig. Men jag är fortfarande med i studien och kommer till att vara det livet ut. Var 3. månad får jag ett frågeformulär, som jag fyller i och skickar in till en forskningssjuksköterska. Hon ringer sedan upp mig och det gjorde hon i dag. Det är alltid så trevligt att prata med Marianne och hon är en utav de bästa sjuksköterskorna jag har mött. Ett personligt och gott samtal blir det varje gång.
Så här ser ett utav frågeformulären ut.
Nu ska jag ta Charlie ut på en promenad – ha en fin kväll
Den här videon vill jag gärna dela med dig. Den är gjord av Ung Cancer och riktar sig till alla unga vuxna, som är drabbade av cancer. Men jag väljer att se den som mer än det. Jag väljer att se den som en film som kan hjälpa alla, som drabbas utav av cancer. För det är okey att känna!
Glöm aldrig – det är okey att vara ledsen, arg, förtvivlad, sorgsen men glöm inte: Det är också okey att känna glädje, lycka, livslust och kärlek
och bara sticka in i hjärnan. Så en sådan som på bilden hade annars varit att ha bra – då har jag allt till hands… 😉
Jag hade glömt att ta med mig batteriladdaren till kameran hemma – inga kort från den roliga inflyttnings festen jag var på i lördags…
Jag har glömt bort att skicka mail till Hilde för att Vigdis och jag skulle besöka henne i Kristiansand i höst – inte alls bra och förlåt Vigdis och Hilde.
Jag har glömt min nya skarf hos Vigdis – dumt när jag ska ha den på Reunion 30+ om 2 veckor.
Jag har glömt att ringa till tandregleringen för dottern – urbota dumt och slavrigt
Jag har tappat bort listan över allt jag ska handla till Reunion 30+ – hur ska jag nu veta allt jag ska handla?? Måtte jag bara hitta listan.
Men jag hade en jätte trevlig kväll i lördag – Tack Gitte och Atle för festen och överraskningen ni kom med. Det är inte varje födelsedag jag får födelsedagstårta med 17 ljus. Ganska sällan faktiskt – aldrig med andra ord. Och tack alla för presenterna – så otroligt roligt att ni kom ihåg mig! och till slut tack Vigdis för dom underbara änglarna! Du är bäst!
Ha en fin kväll
Kram
Minnepinne är USB minne på norska. Och bilden har jag lånat av prylzonen.se
Vilken rolig förmiddag jag har haft. Skratt och några tårar, fotografering och intervju. En journalist från Cancerfonden och en fotograf har varit hos mig i dag. Så nu hoppas jag att jag har kunnat berätta lite om mig själv , och hur det är att vara anhörig till svårt sjuka cancerpatienter och vara svårt sjuk själv. Det är inte helt lätt att få till vinterbilder i augusti men med vinterjacka och scarf tror jag att det blir bra
Det hela publiceras runt den första advent i Cancerfondens tidning Rädda Livet. Det ska bli spännande att se hur det hela blir. Jag lovar att jag ska lägga ut linken, når jag får den.
I morgon är det dax för att åka till Drammen igen. Dottern har börjat skolan och stannar hemma (under grannens försorg) Jag ska träffa 2 utav mina gamla väninnor och vi ska fortsätta att planera vår reunion 30+ och sedan blir det inflyttnings fest hos vänner i Röyken.
Nu ska jag lägga mig en stund – det tar på krafterna att vara intervjuobjekt och fotomodell 🙂
Nu har jag bestämt mig för att börja att blogga igen.
Det händer mycket just nu. Konstigt att allt ska hända på samma gång eller hur?
Jag har hjälpt till med frågor till en cancerstudie på Karolinska Universitetssjukhus. Frågor i en studie är jätte viktiga och de ska utformas så att de inte kan missförstås. Enklare sagt än gjort. Jag har ju erfarenheter när det gäller sådana frågor i studier och det är inte alltid det är uppenbart om vad de frågar om
Jag och en gammal väninna från Drammen har samlat alla i vår gamla klass 9 A på en reunion 30+. Hur roligt ska det inte bli att träffa de gamla klasskompisarna igen. Tänk att det är över 30 år sedan vi gick ur 9:an
I morgon får jag besök av Cancerfonden och en fotograf. Jag ska intervjuas i deras tidning
Jag har köpt mig en liten valp, som jag ska hämta den 12 sep. Det är roligt det. Min nya kärlek – Korven. Dottern och jag kommer inte överens om namn. Nej, min hund ska inte heta Arne Weise, Bengt Göran… Någon måtta får det vara
Till helgen fyller jag 49. Hjälp, 1 år kvar till 50… Vill inte fylla 50 – jag är ju 17!! Yngre än mina barn – det du 😉
Denna sommaren har några utav mina planer gått i lås. Jag har varit en vecka vid kusten, tillsammans med Vigdis och andra goda kompisar och deras barn. Men jag har inte fått åkt till Stavanger – det är jag ledsen över
Den 7 september får jag svar på min datortomografi. I över 1 månad får jag vänta på svar. Jag har kommit fram till att det är bara goda nyheter, annars hade jag väl fått tid tidigare – eller???
Som sagt; Nu är jag tillbaka i bloggvärlden. Jag tror jag behövde det här upphållet.
Så är snart den här påsken slut. I dag vänder jag och dottern hem från Norge med massor av skratt och trevliga minnen. Jag är lite sliten i dag men vilken otroligt rolig Afterski jag var på i går. God mat och massor av gott att dricka. Tack Vigdis och G för en fest fylld med skratt och härliga historier. Det var länge sedan jag skrattade så mycket och så gott! 🙂 Tack till alla er andra som var på festen – vilket gäng och vilka underbara personer ni är.
Jag har inte haft tillgång till Internett i påsken och det har varit fullt upp hela tiden. Ingen tid över till att blogga, maila eller statusuppdateringar under veckan. Är inte det bra? En liten ofrivillig paus från nätet.
Jag uppmanar alla friska till att börja lämna blod. Du kan göra skillnad mellan liv och död, sorg och lycka. En svår olycka kan tömma lagren för blod. Det är inte en självklarhet att det finns blod när du behöver det.
En tacksam mamma ringde in till en radiokanal och tackade alla blodgivare. De hade räddad livet på hennes cancersjuka son. Han behövde åtskilliga blodtransfusioner. De räddade honom precis som de räddade mig, då mina blodvärden låg i bott. Cellgiftsbehandlingarna hade påverkat mina blodvärden. Tack vara blodtransfusionerna sitter jag här i dag, jag hade inte kunnat genomföra de behandlingarna utan extra blod. Så jag gör som mamman i radion. Tack för att ni ställer upp – ni är skillnaden mellan liv och död.
Och här skulle det komma in en länk till en bra websida men jag får länken till att fungera.. Så jag skriver in adressen istället. http://geblod.nu
och jag är en utav dom som har kämpat och kämpar varje dag. Så i dag har jag tänt ett ljus för alla oss går en kamp vi inte vill förora. Gruppen har jag hittat på Facebook. Så vi fortsätter att kämpa varje sekund, minut, dag, vecka, månad…
Jag skickar er alla kämpar extra tankar och varma kramar – det är ni värda! Fortsätt av kämpa för det finns hopp!
Bilen av mig ovanför har en gammal vän från Vänersborg tagit. Hoppas att du inte tar illa upp Karl att jag lägger upp den på min blogg.
Ännu ett tidigt uppvaknande – jag undrar varför jag vaknar så tidigt, före kl 5 i dag också. Jag lovar dig att om jag hade varit tvungen till att gå upp tidigt, hade jag sovit nu. Lovar!
Men å andra sidan så får jag lyssna på alla underbara fåglar. Här om dagen såg jag en domherre i grannens äppelträd. Kommer det mera snö?
Jag lever fortfarande på den underbara gårdagen. Skön känsla faktiskt. Flera sådana dagar tack – och nu frågar jag mycket snällt.
Ska jag starta den här dagen nu?
Ha en skön söndag och jag hoppas att vårystra fåglar sjunger utanför ditt fönster också
Undrar vilket aprilskämt jag kommer att gå på i dag. Jag erkänner att jag kan, observera kan, gå på aprilskämt. Inte alltid, herregud, jag är inte alltid lättlurad. Jag kommer ihåg att barnen provade att lura mig då de var små. Oj, vad jag låtsades bli lurad. Sorry kidsen, mamma var inte alltid lättlurad. 😉
Min kärdotter och jag har blivit hejare på att göra smilisar på Facebook chatten… Tänk vad vi kvinnor kan. Så nu kan vi skicka glada, ledsen, pussar smilisar och hjärtan 😉 och fet stil. Riktigt skojigt faktiskt. Ja, jag vet att jag kan vara lite barnslig ibland och jag hoppas att mitt barnasinne aldrig försvinner.
Här regnar det fortfarande men jag är glad – för det är fredag och snart helg!
Att leva med cancer 