Att vara på besök med lunginflamation hos min far betalar sig och att jag sedan jag kom hem i går eftermiddag har varit taxi åt dottern + vänner betalar sig ännu mera.

Nu misstänker jag att antibiotikan inte tog död på alla bakterier och tätheten med dito värk har kommit tillbaka. Så det är dax för lite smärtstillande och sängläge igen.

Måtte jag bara bli frisk till den 4 december. Då är tiden inne för julmarknad i Lúbeck tillsammans med julmarknads flickorna och alla pensionärer . (Ok då, julmarknads kvinnorna men pensionärer är vi inte 😉 ) Bildbevis kommer så småningom – att vi inte är pensionärer

Mindre roligt men ack så nödvändigt är läkarbesöket. Men jag väljer att se fram till resan istället

NU – sängläge

 

Ha en fin söndag!

 

 

 

Infektioner på löpande band

Om du inte vill läsa min klaga – sluta nu för här kommer det:

Jag börjar att bli förkyld igen. Bröstet värker och det är tungt att andas. Jag har börjat hosta igen. Det var tungt på skogspromenaden i dag. Men Charlie var lycklig för att springa lös i skogen och även om det var tungt att gå så var det skönt. Det känns som jag har feber och huvudet är tungt.

Jag tror jag kryper upp i soffan igen…

Ha en fin lördag och var rädd om dig

Kram

Läges rapport

2. advent har kommit och jag har fått upp ljusstakar och stjärna – bra Karine. Som alltid kommer julen som en överraskning på mig – men det är ju inget nytt 😉

Pappa är utskriven från sjukhuset och har kommit hem och tackade han ja till en avlastningsplats på ett äldreboende? Nopp och vad ska jag göra? Han vill inte även om han skulle behöva det så allt för väl. Så det får bli som det blir. Låter jag elak? Det är inte meningen men några gånger blir jag trött…

Julbordet men goda vänner – det var roligt det. Mycket god mat, många skratt, gott dricka och goda vänner. Kan det bli bättre? Tack igen A och G, ni vet hur ni ska få era gäster att trivas!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Turen till Lübeck blev så lyckad! Det är alltid roligt att resa tillsammans med er Vigdis, A och A L. Tur med vädret hade vi också. Jag var lite orolig över att ovädret skulle komma tillbaka md full styrka men vi klarade oss. Jag orkade med att trava runt i Lübeck också. Vigdis var också lite orolig att jag inte skulle orka men det gjorde jag! 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min bror har kommit hem från från Afghanistan i ett stycke. Skönt, han har varit borta länge. Äldsta sonen har åkt till Ghana for att göra praktik där. Så när en utav mina kära kommer hem åker en annan bort. Mellansonen har blivit ombedd att söka stipendium till Berkeley, ett universitet i USA. Gissa om jag är en stolt mamma. Nu håller jag tummarna för att han ska få det och du får gärna hjälpa till med det. Det är så gott att det går så bra för mina barn.

Kära T F K. Jag tänker på dig och jag hoppas att du orkar kämpa mot cancern, även om oddsen inte är bra. Vi är många som tänker på dig och din familj. Jag hoppas att du känner min omtanke och varma kramar. Du vet vart jag finns, min kära gamla klasskamrat.

Nu när jag har kommit hem har jag tagit det lugnt – det har blivit många resor till Norge, nu som pappa har varit sjuk. jag är sliten och jag har mycket ont men allt har ju inte varit trist och ledsamt eller hur?

Ha en skön fortsättning på kvällen och 2. advent.

Kram

 

Vart tar tiden vägen?valp,

Hade planerat att skriva ett blogginlägg i går – men plötsligt var kl över midnatt och nu sitter jag här.

Jag bara måste lägga mig nu, för i morgon reser jag och 3 väninnor till Tyskland – bussresa med destination Lübeck och julmarknaden där. Det ska bli skönt att åka på en liten semester men inte i det här vädret… det blåser ju som attan hemma och jag som blir så fort sjösjuk – huvaligen….

Charlie stannar hos Vigdis sambo och hennes son. Gissa om jag kommer till att sakna min vovve. Tror nog att han kommer till att sakna mig med. Men på onsdag är jag tillbaka och jag vet att han kommer till att ha det toppen.

Rapport och bilder kommer – ha tålamod med mig bara.

Nu säger jag god natt och gissa om jag och valpen kommer till att sova gott i natt. Iaf Charlie, som har fått många promenader i dag av både små och stora. Han är nämligen en liten hjärtekrossare serru 😉

Kram

I går och i dag

Charlie har legat som en ”död sill” i dag – jag också 😉 Det är nämligen hårt att vara på julbord, även om Charlie var hemma hos hundvakten… Vi är ju inte riktigt hemma utan hos Vigdis i Norge.

Julbordet, som var ett knytkalas, var så roligt och så mycket god mat (dricka också) Goda vänner är inte helt fel det heller eller hur?

Var och besökte min gamla far i dag på sjukhuset i dag – han börjar att bli helt frisk nu. Han tror han blir utskriven på måndag och den korttidsplasten på ett sjukhem som han blev tilldelad, har han tackat nej till… Vi får se hur det går.

Skönt att sitta i soffan och bara ta det lugnt i kväll.

Ha en fin kväll och i morgon är det 1. advent. Oj, nu börjar jag få lite julångest…

Kram

 

 

 

 

Det går upp och ner

och just nu känns det som jag åker berg och dalbana, utan säkerhetsbälte. För det är just en sådan dag – jag har varit tvungen till att ta en dubbel dos av morfin. Så nu är jag smärtfri – skönt! 🙂 Jag provar så långt det går att prova att vara utan starka tabletter men just i dag går det inte.

En stor tröst är min Charlie – han får mig till att skratta och på gott humör. Han är en solstråle. Glad och nöjd – dessutom är han nu rumsren. Det har tagit lite tid och jag litar inte helt på att det kommer till att hända en liten olycka eller två. Men nu har han lärt sig att ställa sig vid ytterdörren och gråta lite.

Jag väntar med spänning på hur nästa Rädda Livet är. Då kommer jag ju med på bild och text. Rädda Livet är Cancerfondens tidning och de var här och tog bilder och intervjuade mig. Texten har jag läst men jag har inte sätt bilderna.

Pappa mår lite bättre i dag – så all tär inte bara elände utan det finns ljus i tunneln.

Måste bara få berätta att Charlie gömmer allt som är gott. Så jag hittar grisöron och annat smarrigt under mina kuddar i soffan eller på ett annat lämpligt ställe 😉

Ha en fin eftermiddag

Kram

 

Kanske en vändning

Pappa mår bättre nu – som tur är. Han har varit uppe och gått lite i dag. Han säger själv att han är nog mera sjuk än vad han har förstått.  Det är nog tur att han inte riktigt förstått hur dålig han har varit. Det är så ont att se hur han kämpar med andningen. Min pappa har bara en lunga. (Han fick lungcancer i början på -70 talet och för att han skulle överleva opererade de bort den sjuka lungan) Hoppas nu bara att han får en korttids plats på ett sjukhem, när han blir utskriven. Han klarar sig inte hemma ensam.

Här har Charlie och hans bästa kompis Björn. Björn är hos oss, när matte och husse jobbar länge. En härlig kille, som jag uppskattar mycket! Björn är en Isländsk Fårhund. Som just nu har börjat sin utbildning som diabetets hund! Hans lillhusse har nämligen diabetes 1 och Björn ska lära sig att varna bl a vid blodsocker fall. Är inte hundar fantastiska?

Vi har gått en lång skogspromenad i dag, Charlie och jag. Tänk vad skogen gör gott för min själ. Inte vet jag om vem som blev mest trött, valpen eller jag. Men vi njöt varje sekund! Jag sliter med att komma mig efter de 2 senaste lunginflamationerna. Det känns som jag inte hinner bli stark efter varje gång. Men skam den som ger sig – jag promenerar på.

Ha en fin kväll och kram

Det är tufft just nu

Det är inte alltid lika enkelt att bo långt ifrån sin pappa. Du som har följt mig vet ju att jag åker ofta till Drammen, för att hjälpa min gamla far. Den här gången blev visiten längre än planerad – pappa blev allvarligt sjuk. Blodförgiftning och det var bara tur att jag var hemma. Han blev sjuk snabbt och nu ligger han på sjukhuset. Med vätskedropp, antibiotikdropp och syrgas. Han är så liten och tunn där han ligger och mitt hjärta gråter. Dåligt samvete för att jag inte är där nu men jag har ett liv här i Sverige. Just nu skulle jag varit klonat eller något sådant…

Jag är inte frisk själv heller. Sviterna efter min sista lunginflamation sitter i. Ja, jag åkte på en till… som sagt, mitt immunförsvar är inte alls som det skal. Så gissa om jag är trött och sliten nu. Strålskadorna gör så ont. Vilken tur att jag fick morfintabletter utskrivna av min husläkare. Då är jag lite smärtlindrad. Så 2 veckor på en varm och solig strand hade inte varit dumt. Tror jag ska köpa mig en trisslott 😉

Hur som helst – allt är inte trist och ledsamt. Julbord tillsammans med goda vänner till helgen och sedan den årliga bussresan till Lübeck och den underbara julmarknaden väntar. Jag åker dit, för någon vinst på tisslotten är väl som att tro på tomten eller 😉

Ha en god natt och kram

 

Tallin

Här kommer det några bilder från min Tallin resa i sommar. En mycket trevlig resa, som slutade i att jag bara satt och tittade på TV. Det var den dagen då hela Norge stannade upp, fick chock och samlade sig i kärlek. En människa förstörde för oss alla. Nu skulle jag ju inte skriva om detta utan visa kort från Tallin. Det var första gången jag var där och det blir inte den sista.

Kunde inte låta bli att ta kort på trädet som växer tå taket. Det är trädet med         framtidstro det!

        Förälskade mig i gamla staden                 och dennas charm och trånga                   kullerstens gator.

Massor av vackra blommor – också en favorit!

Nu är snart dax att ge sig iväg till Drammen – och jag känner det nu att gårdagens roliga upplevelser har satt sina spår på kroppen. Undrar vart jag kan hitta mera ork och energi…

Ha en fin dag!

Kram

Rädda Livet

Vilken rolig förmiddag jag har haft. Skratt och några tårar, fotografering och intervju. En journalist från Cancerfonden och en fotograf har varit hos mig i dag. Så nu hoppas jag att jag har kunnat berätta lite om mig själv , och hur det är att vara anhörig till svårt sjuka cancerpatienter och vara svårt sjuk själv. Det är inte helt lätt att få till vinterbilder i augusti men med vinterjacka och scarf tror jag att det blir bra

Det hela publiceras runt den första advent i Cancerfondens tidning Rädda Livet. Det ska bli spännande att se hur det hela blir. Jag lovar att jag ska lägga ut linken, når jag får den.

I morgon är det dax för att åka till Drammen igen. Dottern har börjat skolan och stannar hemma (under grannens försorg) Jag ska träffa 2 utav mina gamla väninnor och vi ska fortsätta att planera vår reunion 30+ och sedan blir det inflyttnings fest hos vänner i Röyken.

Nu ska jag lägga mig en stund – det tar på krafterna att vara intervjuobjekt och fotomodell 🙂

Kram

Jag har tagit semester

från bloggen och bloggvärlden. Jag har nog inte läst en blogg på nästan en hel månad. (Det är inte likt mig…) Dagarna har gått och det har varit en del resor till Norge. Dessutom har jag varit sjuk – igen. En dryg vecka med feber, hosta och förkylning. Och som alltid när jag får en infektion – dippar jag. Åker rakt ner i källaren och det tar tid och krafter att krypa upp igen. Dåligt med sömn har det varit också. Jag måste få hjälp med sömnen. Det här går inte längre. Sova är a och o.

Brev till nästa kontroll har börjat dimpa ner i brevlådan. En påminnelse om att faran inte är över och det sätter också igång en del tankar och känslor. Heller inte bra för nattsömnen.

Jag provar att se framöver och inte fastna i denna onda cirkel av infektioner, dålig sömn och soffan. Det här är ohållbart…

Det vänder

Jag vet ju det – att allt vänder och det bättre så småningom. Det är en utav de sakerna jag har lärt mig av min ofrivilliga resa med Herr Cancer. Det är dagar då allt är svart och trist. Smärtan och ångesten blir större än glädjen av att leva. I går var en sådan dag. En dag och kväll då jag kände mig ensam och ledsen. Arg för att jag var tvungen till att ta starka smärtstillande tabletter. Arg för att jag hade ont, ledsen över att strålningssmärtorna kommer tillbaka. Även om jag vet att de gör det och sedan försvinner de för ett tag. Ledsen över att jag inte känner mig värdelös och att det känns som om jag aldrig blir frisk. Inte bara utav cancern men också andra sjukdomar som dyker upp. Ett taskigt imunförsvar och en kropp som inte orkar med så mycket tär på mig.

Då jag vaknade i morse hade smärtorna i bröstet försvunnit och armen, axeln och skulderbladet kändes inte lika ont. Så jag tog med mig dottern på shopping. Vi har haft en toppen dag och handlat massor. Jag har köpt mig en ny soffa – en bäddsoffa. Dottern handlade saker till sitt rum. Hon köper saker och möbler, som hon ska ta med sig när hon flyttar hemifrån. Min lilla hoppetossa, om en månad fyller hon 18 och blir myndig. Nästa år planerar hon att flytta hemifrån. Konstigt att tänka på – då kommer alla mina 3 barn utflugna.

Nu värker armen och tillhörande delar oerhört mycket men det är det värd. Jag har haft en fin och bra dag.

Dags att fundera på sängen

God natt och jag hoppas att både du och jag får en bra natt.

Kram

Lite trist är det ju

Jag tycker det när mina strålskador gör ont. Egentligen är det inte synd om mig men jag har ont både i min vänstra arm och i bröstet. Lite mycket smärtor på en gång. Det gör ont att andas och det känns trångt ut. Jag borde ju vara van vid det här laget men det blir lite mycket för mig. Jag har några morfintabletter kvar, så jag väljer att ta en. Då kanske jag får sova i natt. Det har varit dåligt med nattsömnen också. Kanske därför jag inte orkar med dessa smärtorna. Sömnen är jätte viktig för mig. Får jag inte den sömnen jag behöver dippar jag…

Så nu har jag tagit smärtstillande och hoppas att det går över snart.

Ha en fin kväll och kram till dig

Veckan i sammandrag

Åkt bil, varit en god dotter och en bra mamma, städat, tvättat kläder, handlat mat, kämpat med pappa på banken (han är ganska så otålig och köer är inget för honom, jag var tvunget till att säga till honom att uppför du dig inte nu, får du gå ut i bilen), lagat mat, ätit allt för mycket,  kört ännu mera bil, haft en mycket trevlig helg i Skövde och kört ännu mera bil.

Och som alltid efter en tur till pappa – jag är helt slut…

Har inte haft tillgång till nätet så det har varit dåligt med inlägg. Och om 14 dagar blir det en vecka vid kusten 🙂

Nu ska jag titta klart på A million dollar baby och sedan i säng

God natt och sov gott

Nattakram

Nu tar jag helg

Oj, är den redan slut 😉

Jag har nu gått av mitt privatchaufför pass. Det tar på att vara morsa ser du. Jag har hämtat och lämnat ungdomar både här och där. Skor också – så går det när dottern envisades med att ha högklackat. Då får man ont i fötterna om man går 3 km på landsvägen. ”Det är nog mera clubskor mamma” Jag kunde inte annat än att hålla med. Jag är vis av erfarenhet, har gått många km i högklackat. Så jag vet. Den hårda vägen. Nu mera har jag inte högklackat när jag går långt. Nu har jag joggingskor eller andra lämpade skor. Och du, jag ger fullständigt attan i om de inte passar till outfitten. Är det är tecken på att jag är mer än 17 år i huvudet? *pekar neråt på förra inlägget*

Nu ska jag masa mig ut till tvättstugan – har tvättid kom jag på. Hej och hå. Slit och slep.

Pappa ringde – jag måste komma nu! Han klarar sig inte utan min hjälp. ”Men pappa jag kan inte komma nu, jag kommer till veckan.” Han blev mer och mer ynklig i rösten. ”Pappa, om du får en avlastnings plats på ett äldreboende, tar du den då?” ”Ja, men inte på Landfallöya sykehjem. Jag sätter inte min fot på det stället!” ”Pappa, om du får en plats på Konnerud Äldreboende då?” ”Der kommer jag inte till att få plats, där är det fullt och det finns de som är sämre än jag, som inte får plats. Jag blir nog här tills jag inte andas mer.”  Det här kallar jag känslomässig utpressning, för jag kan inte vara hos min pappa mer än jag gör nu. Och i morgon får han besök av min svägerska. I veckan hade han besök av en god vän, som stannade hos honom i flera dagar. Hemsjukvården är hos honom 3 – 4 g/dag. Så egentligen är det inte så synd om honom.

Nu har jag klagat nog för i kväll.

Ha en skön söndagskväll

Kram

Ps. Jag vill att 2. pingst ska bli röd igen. Ds