Nu tar jag helg

Oj, är den redan slut 😉

Jag har nu gått av mitt privatchaufför pass. Det tar på att vara morsa ser du. Jag har hämtat och lämnat ungdomar både här och där. Skor också – så går det när dottern envisades med att ha högklackat. Då får man ont i fötterna om man går 3 km på landsvägen. ”Det är nog mera clubskor mamma” Jag kunde inte annat än att hålla med. Jag är vis av erfarenhet, har gått många km i högklackat. Så jag vet. Den hårda vägen. Nu mera har jag inte högklackat när jag går långt. Nu har jag joggingskor eller andra lämpade skor. Och du, jag ger fullständigt attan i om de inte passar till outfitten. Är det är tecken på att jag är mer än 17 år i huvudet? *pekar neråt på förra inlägget*

Nu ska jag masa mig ut till tvättstugan – har tvättid kom jag på. Hej och hå. Slit och slep.

Pappa ringde – jag måste komma nu! Han klarar sig inte utan min hjälp. ”Men pappa jag kan inte komma nu, jag kommer till veckan.” Han blev mer och mer ynklig i rösten. ”Pappa, om du får en avlastnings plats på ett äldreboende, tar du den då?” ”Ja, men inte på Landfallöya sykehjem. Jag sätter inte min fot på det stället!” ”Pappa, om du får en plats på Konnerud Äldreboende då?” ”Der kommer jag inte till att få plats, där är det fullt och det finns de som är sämre än jag, som inte får plats. Jag blir nog här tills jag inte andas mer.”  Det här kallar jag känslomässig utpressning, för jag kan inte vara hos min pappa mer än jag gör nu. Och i morgon får han besök av min svägerska. I veckan hade han besök av en god vän, som stannade hos honom i flera dagar. Hemsjukvården är hos honom 3 – 4 g/dag. Så egentligen är det inte så synd om honom.

Nu har jag klagat nog för i kväll.

Ha en skön söndagskväll

Kram

Ps. Jag vill att 2. pingst ska bli röd igen. Ds

Några dagar

vill jag bara dra täcket över huvudet och stanna i sängen. Du har säkert också sådana dagar. Men mitt det svarta händer det saker, som gör att dagen inte blir fullt så svart. Jag fick i går reda på att jag får tillbaka på skatten. 🙂 Alltså inga jätte summor men jag slipper betala restskatt och det gjorde min dag mycket ljusare.

Nu sjunger Marie Fredriksson i köket.

I dag har det regnat och på torsdag ska solen skina igen. Jag har gjort min pappa lycklig genom att jag ska vara några dagar hos honom i påsken, sedan blir det afterski på Prestegårdsjordet i Röyken… Hur dottern gör vet jag inte men några dagar tillsammans i påsken ska vi få.

Ha en fin eftermiddag

Kram

Änglar finns

På söndag hade jag kontakt med sjukvårdsrådgivningen och pratade med syster Ingela. Vilken underbar människa. Hon gav mig stöd och hjälp, och vid samtalets slut frågade hon om hon kunde ringa upp mig senare i veckan. Hon ville höra hur det gick för mig. Självklart fick hon det och nyss ringde hon! Det jobbar änglar inom vården och hon är en utav dom!

Kram till dig Ingela och alla andra änglar!

Telefonsamtal

Min läkare från onkologen ringde mig i eftermiddag. Denna underbara läkare, som är engagerad och god. Hon hade nu fått resultatet från bronkoskopin jag gjorde för  några veckor sedan. Ett mycket gott samtal, som alltid, där hon berättade att alla prover på undersökningen så bra ut. Inga cellförändringar och ingen turbekulos. Skönt. Min hosta med blodblandat slem beror på skador efter strålningen. Dr H R bad om ursäkt för att jag hade fått bältros, undersökningen triggade igång den. Men vad gör väl lite bältros, mina lungor har inga cancerceller! 😀

Så nu ska jag fortsätta att kurera mig, så jag verkligen kan njuta utav våren som ligger och väntar på oss.

Ha en skön kväll

Kram

Tufft

att ha sin gamla far 30 mil bort. Särskilt när han ringer och är säger att han inte mår bra. För vad kan jag göra härifrån? Ringa hemsjukvården? Lägga ifrån mig allt och slänga mig in i bilen? Eller bara strunta i det? Nej, jag kan inte strunta i det. Jag kan inte heller kasta mig in i bilen och åka men jag kan ringa hemsjukvården… Frågan är ju också hur mycket jag orkar, för efter dagen i går med smärtor och mycket smärtlindring är jag också trött och sliten. Jag är heller inte på topp…

Jag fick tag i hemsjukvården och de ska följa upp honom. Men nu sitter jag här med dåligt samvete och undrar över vad jag ska göra

OK, nu tar jag sats

Det är så här att jag sitter här och väntar på att det ska ringa en sjuksköterska från gyn. kliniken i stan… Jag har väntat och väntat och väntat… Och jag avskyr att vänta… men jag fortsätter att vänta och vänta…

I morgon åker jag till Kärnsjukhuset i Skövde – till ögonmottagningen. För fortsatt utredning av mina synbortfall.

Så jag väntar och väntar och väntar..

Nu ringde sköterskan och jag har veckan full av tider; Tisdag KSS, läkartid och sjuksköterska, Onsdag Lidköping gyntid, Fredag Lidköping  CT (röntgen). I mellan dessa tider ska jag till tandregleringen med min dotter… Är det konstigt att jag känner mig lite uppgiven och trött?

Ha en fortsatt fin måndag

Kram

Sömnlös i Göteborg

Nu har jag i timmar provat att sova.Det är stört omöjligt! Tankarna snurrar runt i huvudet på mig. Det har varit en jobbig dag. Inte bara att resan strular men jag har upptäckt och fått reda på andra saker.

Jag är ju samtalsvän på Cancerfonden och inte trodde jag att jag skulle få besvär av människor för det. En anhörig med missbruksproblem har fått tag i mitt hemtelefonnummer.  Hans sambo gick bort för en tid sedan och nu ska ha prata. Jag är ju inte hemma utan min dotter tog samtalet. Inte alls skoj och det här är inte första gången vi blir plågade av besvärande telefonsamtal. Dock är det här första gången någon anhörig ringer påverkad hem till mig. Så nu blir det hemligt telefonnummer – trist att vi ska behöva skydda oss när jag bara vill hjälpa andra.

Om drygt 2,5 timme ringer klockan och jag har varit vaken sedan 6 i morse. Kl 5 ska jag ställa mig fräsch på flygplatsen…

God natt och sov gott

Nattakram

 

 

Tanklöshet,dumhet eller något annat?

I dag fick jag ett telefonsamtal från en väninna. Hon är en vän men ingen nära vän.

Hon vet att jag ska till Sahlgrenska på tisdag, för att få svar på en MR av hjärnan jag tog i mellandagarna. Min läkare har bestämt att det skulle göras i o m att jag har haft känselbortfall och synstörningar på vänstra delen utav ansiktet.

Tillbaka till telefonsamtalet. Den är kvinnan gjorde det klart och tydligt klart för mig att jag kände efter för mycket, hängde mig upp i min cancer och hon kunder inte förstå att jag gick runt och oroade mig.

Ok, hon har all rätt i världen att tycka detta. Men hon har inte rätt att på detta sättet trycka ner mig och mina känslor. Hon har ingen rätt att förringa min oro för tisdagens svar och hon vet inte hur det är att leva med döden på sin axel.

Har hon då rätt att uttala sig om detta? Ja, det har hon men hon har inte rätt till att på ett omänskligt sätt tala om för mig hur jag bör känna och styra mina tankar. Av den enkla orsaken – hon har ingen aning om hur det känns. Hon kan tänka tanken och prova att sätta sig in det. Men hon vet inte och ingen, som inte har varit i den här sitsen vet hur det känns.  Hon mer eller mindre kritiserade mig för mitt engagemang i andra cancer sjuka människor och att jag stödjer och hjälper dom. Att jag bloggar för att hjälpa andra och mig själv.

Jag undrar bara varför. Jag hade inte frågat efter hennes synpunkter.

Nog om detta. Jag provar att skaka av mig dessa kommentarer och kasta mig i säng.

Nattakram