Att vara på besök med lunginflamation hos min far betalar sig och att jag sedan jag kom hem i går eftermiddag har varit taxi åt dottern + vänner betalar sig ännu mera.

Nu misstänker jag att antibiotikan inte tog död på alla bakterier och tätheten med dito värk har kommit tillbaka. Så det är dax för lite smärtstillande och sängläge igen.

Måtte jag bara bli frisk till den 4 december. Då är tiden inne för julmarknad i Lúbeck tillsammans med julmarknads flickorna och alla pensionärer . (Ok då, julmarknads kvinnorna men pensionärer är vi inte 😉 ) Bildbevis kommer så småningom – att vi inte är pensionärer

Mindre roligt men ack så nödvändigt är läkarbesöket. Men jag väljer att se fram till resan istället

NU – sängläge

 

Ha en fin söndag!

 

 

 

Infektioner på löpande band

Om du inte vill läsa min klaga – sluta nu för här kommer det:

Jag börjar att bli förkyld igen. Bröstet värker och det är tungt att andas. Jag har börjat hosta igen. Det var tungt på skogspromenaden i dag. Men Charlie var lycklig för att springa lös i skogen och även om det var tungt att gå så var det skönt. Det känns som jag har feber och huvudet är tungt.

Jag tror jag kryper upp i soffan igen…

Ha en fin lördag och var rädd om dig

Kram

Charlie upptäcker det vita

Då Charlie skulle skulle ut i morse stod han som en statyett utanför dörren och inte visste vart han skulle ta vägen. Det var något konstigt vitt på marken och det kunde ju vara farligt eller något… Underligt var det i alla fall. Men nöden och nyfikenheten var större än rädslan för det otäcka, så han testade att gå på det där vita.  Lillkillen upptäckte snart att det inte alls var farligt utan hur roligt helst med snö. Man kan äta den, hoppa i den, leka plogbil med nosen och så är det så kallt om tassarna. Det gick hur bra som helst och kissa också 🙂

Får jag klaga lite? Det gör svinont utanpå rebenen – hosta på sig muskelbristningar är ingen hit. Sover dåligt på natten gör jag  också pga av smärtan. Måtte jag inte åka på någon mera lunginflamation i år, inte nästa år heller. Så jag kör på det. OK?

Nu ska bara smärtlindringen börja ta och sedan ska vi ut i snön, Charlie och jag. Han tycker att snö är mera roligt än vad jag gör…

Kram

 

Hur svårt är det inte att komma på en överskrift…

Jag glömde att berätta att kortet av min mamma (förra inlägget) var en utav de sista gångerna hon orkade att sitta ute. Därför betyder det kortet mycket för mig. Hon hade tappat massor i vikt , hade svåra smärtor och var ständigt illamående. Hunden i hennes knä het Tammy. En malteser som var mammas lilla älskling.

Att hosta på sig muskelbristninger är ingen hit – det gör attan så ont. Sviter efter lunginflamationen… Det fick jag reda på då jag var hos läkaren i dag.

Jag är som du kanske vet med i en vaccinations studie. Forskarna provar ta fram et vaccin mot lungcancer. Jag får inga sprutor längre, för att min lungcancer hade spridit sig. Men jag är fortfarande med i studien och kommer till att vara det livet ut. Var 3. månad får jag ett frågeformulär, som jag fyller i och skickar in till en forskningssjuksköterska. Hon ringer sedan upp mig och det gjorde hon i dag. Det är alltid så trevligt att prata med Marianne och hon är en utav de bästa sjuksköterskorna jag har mött. Ett personligt och gott samtal blir det varje gång.

Så här ser ett utav frågeformulären ut.

Nu ska jag ta Charlie ut på en promenad – ha en fin kväll

Kram till dig från mig

Läges rapport

2. advent har kommit och jag har fått upp ljusstakar och stjärna – bra Karine. Som alltid kommer julen som en överraskning på mig – men det är ju inget nytt 😉

Pappa är utskriven från sjukhuset och har kommit hem och tackade han ja till en avlastningsplats på ett äldreboende? Nopp och vad ska jag göra? Han vill inte även om han skulle behöva det så allt för väl. Så det får bli som det blir. Låter jag elak? Det är inte meningen men några gånger blir jag trött…

Julbordet men goda vänner – det var roligt det. Mycket god mat, många skratt, gott dricka och goda vänner. Kan det bli bättre? Tack igen A och G, ni vet hur ni ska få era gäster att trivas!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Turen till Lübeck blev så lyckad! Det är alltid roligt att resa tillsammans med er Vigdis, A och A L. Tur med vädret hade vi också. Jag var lite orolig över att ovädret skulle komma tillbaka md full styrka men vi klarade oss. Jag orkade med att trava runt i Lübeck också. Vigdis var också lite orolig att jag inte skulle orka men det gjorde jag! 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min bror har kommit hem från från Afghanistan i ett stycke. Skönt, han har varit borta länge. Äldsta sonen har åkt till Ghana for att göra praktik där. Så när en utav mina kära kommer hem åker en annan bort. Mellansonen har blivit ombedd att söka stipendium till Berkeley, ett universitet i USA. Gissa om jag är en stolt mamma. Nu håller jag tummarna för att han ska få det och du får gärna hjälpa till med det. Det är så gott att det går så bra för mina barn.

Kära T F K. Jag tänker på dig och jag hoppas att du orkar kämpa mot cancern, även om oddsen inte är bra. Vi är många som tänker på dig och din familj. Jag hoppas att du känner min omtanke och varma kramar. Du vet vart jag finns, min kära gamla klasskamrat.

Nu när jag har kommit hem har jag tagit det lugnt – det har blivit många resor till Norge, nu som pappa har varit sjuk. jag är sliten och jag har mycket ont men allt har ju inte varit trist och ledsamt eller hur?

Ha en skön fortsättning på kvällen och 2. advent.

Kram

 

Det går upp och ner

och just nu känns det som jag åker berg och dalbana, utan säkerhetsbälte. För det är just en sådan dag – jag har varit tvungen till att ta en dubbel dos av morfin. Så nu är jag smärtfri – skönt! 🙂 Jag provar så långt det går att prova att vara utan starka tabletter men just i dag går det inte.

En stor tröst är min Charlie – han får mig till att skratta och på gott humör. Han är en solstråle. Glad och nöjd – dessutom är han nu rumsren. Det har tagit lite tid och jag litar inte helt på att det kommer till att hända en liten olycka eller två. Men nu har han lärt sig att ställa sig vid ytterdörren och gråta lite.

Jag väntar med spänning på hur nästa Rädda Livet är. Då kommer jag ju med på bild och text. Rädda Livet är Cancerfondens tidning och de var här och tog bilder och intervjuade mig. Texten har jag läst men jag har inte sätt bilderna.

Pappa mår lite bättre i dag – så all tär inte bara elände utan det finns ljus i tunneln.

Måste bara få berätta att Charlie gömmer allt som är gott. Så jag hittar grisöron och annat smarrigt under mina kuddar i soffan eller på ett annat lämpligt ställe 😉

Ha en fin eftermiddag

Kram

 

Kanske en vändning

Pappa mår bättre nu – som tur är. Han har varit uppe och gått lite i dag. Han säger själv att han är nog mera sjuk än vad han har förstått.  Det är nog tur att han inte riktigt förstått hur dålig han har varit. Det är så ont att se hur han kämpar med andningen. Min pappa har bara en lunga. (Han fick lungcancer i början på -70 talet och för att han skulle överleva opererade de bort den sjuka lungan) Hoppas nu bara att han får en korttids plats på ett sjukhem, när han blir utskriven. Han klarar sig inte hemma ensam.

Här har Charlie och hans bästa kompis Björn. Björn är hos oss, när matte och husse jobbar länge. En härlig kille, som jag uppskattar mycket! Björn är en Isländsk Fårhund. Som just nu har börjat sin utbildning som diabetets hund! Hans lillhusse har nämligen diabetes 1 och Björn ska lära sig att varna bl a vid blodsocker fall. Är inte hundar fantastiska?

Vi har gått en lång skogspromenad i dag, Charlie och jag. Tänk vad skogen gör gott för min själ. Inte vet jag om vem som blev mest trött, valpen eller jag. Men vi njöt varje sekund! Jag sliter med att komma mig efter de 2 senaste lunginflamationerna. Det känns som jag inte hinner bli stark efter varje gång. Men skam den som ger sig – jag promenerar på.

Ha en fin kväll och kram

Det är tufft just nu

Det är inte alltid lika enkelt att bo långt ifrån sin pappa. Du som har följt mig vet ju att jag åker ofta till Drammen, för att hjälpa min gamla far. Den här gången blev visiten längre än planerad – pappa blev allvarligt sjuk. Blodförgiftning och det var bara tur att jag var hemma. Han blev sjuk snabbt och nu ligger han på sjukhuset. Med vätskedropp, antibiotikdropp och syrgas. Han är så liten och tunn där han ligger och mitt hjärta gråter. Dåligt samvete för att jag inte är där nu men jag har ett liv här i Sverige. Just nu skulle jag varit klonat eller något sådant…

Jag är inte frisk själv heller. Sviterna efter min sista lunginflamation sitter i. Ja, jag åkte på en till… som sagt, mitt immunförsvar är inte alls som det skal. Så gissa om jag är trött och sliten nu. Strålskadorna gör så ont. Vilken tur att jag fick morfintabletter utskrivna av min husläkare. Då är jag lite smärtlindrad. Så 2 veckor på en varm och solig strand hade inte varit dumt. Tror jag ska köpa mig en trisslott 😉

Hur som helst – allt är inte trist och ledsamt. Julbord tillsammans med goda vänner till helgen och sedan den årliga bussresan till Lübeck och den underbara julmarknaden väntar. Jag åker dit, för någon vinst på tisslotten är väl som att tro på tomten eller 😉

Ha en god natt och kram

 

En torsdag i novmber

Det har blivit lite skrivit ett tag. Det har hänt så mycket bra saker och några trista saker.

Mitt återbesök på Onkologen på Sahlgrenska gick ju bra. Inga nya tumörer och de gamla är döda 😀 Så jag klarar av kampen, jag har bett Herr Cancer att dra dit pepparn växer. Jag är mycket infektionskänslig och har åkt på 4 lung-inflamationer i år och en bihåleinfektion. Det tar mig mycket lång tid att komma mig helt efter en infektion. Då är jag låg och min kraft går till att läka.

En klassreunion 30+ har jag ju varit på. Hur kul som helst – en verklig toppenfest, där alla var glada och snälla. Nästa helg får jag besök av en mina gamla klasskompisar Astrid.

Jag hade helt glömt att få en valp i huset är som att få ett helt nytt barn. Charlie blir 4 månader den 17 november. Men vilken sällskap han ger mig och skratt och kärlek. Han sviker inte och är helt ärlig. Skulle han sura, så går det fortöver.

Pappa kräver sitt. Jag hinner inte åka därifrån förrän han frågar mig:”Du kommer väl snart igen” ”Ja, pappa. Jag kommer så fort jag kan och orkar. Och de senaste månederna har han fått besök 2/mnd Men han tycker att det är allt för sällan. Han tycker inte att jag gör något när jag är hemma. Visst jag har inget jobb, jag orkar inte med att jobba. Men jag har mina barn och mina vänner, som jag också vill träffa.

Jag blir fort sliten – varför kan han inte förstå det? När jag har varit där är jag helt uttömd på energi.

Vet du, jag ser fram till mitt intervju. Den kommer i Cancerfondens Tidning: Rädda livet. Den har gått i tryck nu. Lite sommarfåglar har jag i magen. Jag lovar att lägga ut linken

Nu är det dax att börja dagen. Charlie ska ut på en morgonpromenad, dotter ska iväg till Göteborg och hon kommer säkert till att få en toppendag där.

Ha en fin dag

Kram

Lite trist är det ju

Jag tycker det när mina strålskador gör ont. Egentligen är det inte synd om mig men jag har ont både i min vänstra arm och i bröstet. Lite mycket smärtor på en gång. Det gör ont att andas och det känns trångt ut. Jag borde ju vara van vid det här laget men det blir lite mycket för mig. Jag har några morfintabletter kvar, så jag väljer att ta en. Då kanske jag får sova i natt. Det har varit dåligt med nattsömnen också. Kanske därför jag inte orkar med dessa smärtorna. Sömnen är jätte viktig för mig. Får jag inte den sömnen jag behöver dippar jag…

Så nu har jag tagit smärtstillande och hoppas att det går över snart.

Ha en fin kväll och kram till dig

Biltema

Jag tillhör det släktet kvinnor som älskar shopping. Vigdis och jag har svart bälte i shopping. Dottern är i släkt med sin mor och älskar att shoppa hon också. I helgen var jag på Biltema. Jag älskar att gå där och titta på alla bra att ha grejor. Jag tycker om verktyg och tittar gärna på borrmaskiner och skruvmejslar.

Jag köpte en kylbag, en sådan där som jag kan ansluta till bilens tändaruttag.

Du vet jag menar. Himla praktiskt säger nu jag. 399 var väl inte så farligt pris?

Startkablar är käckt att ha, så dom hamnade också i vagnen. Mina gamla fick inte flytta med mig. Sedan var jag och tittade på en bäddsoffa på Chilli. Funderar starkt på att köpa en bäddsoffa. Då kan dottern få min gamla säng och jag får bättre plats i vardagsrummet. Vigdis sade att jag måste ha disciplin och tänka på att jag måste bädda varje dag. Hon känner mig och vet att jag inte har just det – disciplin…. Svårt ord det där.

Undrar bara om jag har fått bältros eller något annat konstigt. Huden på ryggen vid vänstra skulderbladet och ner över vänstra arm gör ont. Det ömmar precis som om jag har bränt mig i solen. Sedan har jag ont inuti armen  och axeln också. Skumt är det och värre blir det. Vill inte, har ingen lust till att ringa vårdcentralen igen… Det räcker nu!

Nu ska jag göra ingenting hade jag tänkt.

Broder´n her kommer det en ekstra klem til deg. Savner deg og håper at du har det bra i Afganistan.

Kram och ha en fin kväll du som läser

 

Reunion 30+ och kronan trillar ner

En gammal väninna och jag kom underfund med att det är över 30 år sedan vi gick ur 9:an. Medan vi pratade om detta föddes idén till en klassfest för alla i 9 A. Sagt som gjord och nu är vi i gång. Å, vad jag har letat upp gamla klasskompisar, nu ska jag inte ta åt mig hela äran för detta. För jag har haft hjälp. Tack alla gamla vänner och ett speciellt tack till K! Det här kan inte annat än bli bra!

 Fin fruktuppsats eller hur? Den har min goda väninna A L gjort. Vi var nämligen bjudna på Vigdis yngsta sons konfirmation. En underbar helg vid Norges kust och ett glatt firande av en urmysig kille, var inte fel. Tilltrots för feber och lunginflamation.

Nu vet jag varför jag har känt mig så låg under en lång tid. Jag har inte varit frisk sedan de förra infektionerna, bältros och influensa. Det väl 2 månader sedan jag låg i 2 veckor. Jag vet nu att jag har gått länge med en lunginflamation. Så efter ca 10 dagar med feber fick Karine bita i det sura äpplet och ta sig till läkaren. Så nu har det varit och det är antibiotika och sängläge som gäller. Jag måste nämligen bli frisk nu – för till veckan åker jag och 4 andra till Köpenhamn. Håll tummarna nu att jag orkar är du snäll.

Ha en fin kväll!

Kram

Distanse

Mina problem och sjukdomar blir så små när jag tänker på hur människorna i Japan och mellanösten har det. I Japan är det en katastrof med omfång, som ingen förstår eller orkar att tänka på. Ledarna i många länder i mellanösten passar på att kuva allt uppror när västvärlden tittar bort. Jag ska inte sätta någon nummerföljd för allt är allt är hemskt och overkligt. Men mitt liv och hälsa viktigt för mig, alla jag älskar och tycker om. Men alla katastrofer och krig ger mig många tankar.

Nu har jag legat mer eller mindre i 2 dagar, med feber, smärta, illamående, hosta, ond hals och täppt näsa. Hoppas att det ger med sig snart, så jag orkar att njuta av våren. För den har kommit nu – det har väderdamerna sagt.

Ha en fin kväll och kram

 

 

 

Sol ute og sol inne

Även om jag har bältros och känner mig sjuk, så är livet underbart just nu. Varför?  Jo, för att solen skiner på mig i dag. Det är underbart. Hörde på nyheterna att våren har kommit till Stockhom, hoppas att den kommer hit nu!

Min dag blir lugn, hoppas att jag kan sitta ute en stund. V-vitaminer är bra har jag hört  och nu är det ju perfekt att tanka upp lite.

Jag hade svårt för att somna i går kväll, det är nog för många tankar som snurrar runt, runt. Inte konstigt att jag är yr och illamående… Se där, nu hittade jag orsaken till det. 😉 Skämt å sido – bältros gör ont och jag är tacksam för att jag har smärtlindring hemma.

Ha en skön dag och jag hoppas att solen skiner på dig med

Kram

Verklighet

Mina problem är som en liten flugskit när jag tittar på nyheterna. Japan har blivit drabbad så obeskrivligt hårt och jag lider med de stackars människorna. Vilken ångest, rädsla och sorg de måste uppleva. Jag ber en stilla bön om att katastroferna tar slut för dom nu men det ser oerhört mörkt ut. Invånarna i många arabländer kämpar för sin rätt att kunna leva utan rädsla.  Här i Norden lever vi utan risk för jordbävningar och tsunami. Vi har rätt till att skriva och säga vad vi vill. Vi har tur.

Samtidigt är min vardag och mitt liv mycket tufft just nu. Jag ljuger om jag säger att jag mår bra. Bältros eller helvetsild, som det heter på norska, är allt annat än gott. Frågorna snurrar runt i huvudet och några gånger undrar jag om jag orkar med. Samtidigt vet jag att jag gör det. Jag har gått tuffare matcher mot sjukdom än vad jag gör med bältrosen. Men jag blir så påverkad av infektioner, både fysiskt och psykiskt. Så jag gnäller nu för sedan att spotta i nävarna, skaka av mig skiten och kämpa vidare. Och vet du en sak, jag behöver inte vara stark och tapper hela tiden, för jag är inte mera en människa och några gånger får jag vara ledsen och tycka att livet är orättvist och hårt.

Hoppas att du får en fin kväll, jag ska fortsätta att inta ryggläge i soffan.

Kram

Dottern har fixat middag och tvättat kläder – underbart