Att leva med cancer

En blogg om hur det är att leva med cancer, som anhörig och sjuk

  • Lite utav varje

    Sidan är under uppbyggnad och jag hoppas att jag får över allt från min gamla blog snart. Det tar tid och det är mycket finlir och jobb.

    Du får gärna dela med dig utav min blogg - det jag ber om är att du linkar tillbaka till mig eller om du använder den så använd också mitt namn. Jag lägger ner så mycket arbete, tankar och funderingar.

    ❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋

    "För om livet handlar det inte så mycket,
    så länge som hur"
    Ett citat från min bror och mycket tänkvärd!

    ❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋

    Jag hoppas med denna blogg att jag kan hjälpa andra samtidigt som jag hjälper mig själv.
    Hjälpa alla som på ett eller annat sätt har blivit drabbad utav cancer.
    För det finns hopp och så länge vi andas så finns det hopp.

    Hopp om liv, kärlek och livskvalitet.

    ❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋

    Jag är samtalsvän på Cancerfonden och vill du hittar du mig där under nicket Kine62

  • juni 2024
    M T O T F L S
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
  • Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör som 70 andra, prenumerera du med.
  • Blog Stats

    • 39 844 hits
  • Senaste inläggen

  • Topprankade

  • Mest klickade

    • Inget
  • Kontakt

    Jag är samtals vän på Cancerfonden. Vill du komma i kontakt med mig, kan du gå in på deras hemsida. Du hittar mig under nicket Kine62. Där kan du vara anonym om du vill. Annars så maila gärna. karine.tveiten@gmail.com
  • Prenumerera

  • wordpress hit counter
  • Karine

  • Meta

Posts Tagged ‘snö’

Charlie upptäcker det vita

Posted by Karine på 6 december, 2011

Då Charlie skulle skulle ut i morse stod han som en statyett utanför dörren och inte visste vart han skulle ta vägen. Det var något konstigt vitt på marken och det kunde ju vara farligt eller något… Underligt var det i alla fall. Men nöden och nyfikenheten var större än rädslan för det otäcka, så han testade att gå på det där vita.  Lillkillen upptäckte snart att det inte alls var farligt utan hur roligt helst med snö. Man kan äta den, hoppa i den, leka plogbil med nosen och så är det så kallt om tassarna. Det gick hur bra som helst och kissa också 🙂

Får jag klaga lite? Det gör svinont utanpå rebenen – hosta på sig muskelbristningar är ingen hit. Sover dåligt på natten gör jag  också pga av smärtan. Måtte jag inte åka på någon mera lunginflamation i år, inte nästa år heller. Så jag kör på det. OK?

Nu ska bara smärtlindringen börja ta och sedan ska vi ut i snön, Charlie och jag. Han tycker att snö är mera roligt än vad jag gör…

Kram

 

Posted in Tankar och funderingar, Vardag | Taggad: , , , , | 3 Comments »