Sidan är under uppbyggnad och jag hoppas att jag får över allt från min gamla blog snart. Det tar tid och det är mycket finlir och jobb.
Du får gärna dela med dig utav min blogg - det jag ber om är att du linkar tillbaka till mig eller om du använder den så använd också mitt namn. Jag lägger ner så mycket arbete, tankar och funderingar.
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
"För om livet handlar det inte så mycket,
så länge som hur"
Ett citat från min bror och mycket tänkvärd!
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
Jag hoppas med denna blogg att jag kan hjälpa andra samtidigt som jag hjälper mig själv.
Hjälpa alla som på ett eller annat sätt har blivit drabbad utav cancer.
För det finns hopp och så länge vi andas så finns det hopp.
Hopp om liv, kärlek och livskvalitet.
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
Jag är samtalsvän på Cancerfonden och vill du hittar du mig där under nicket Kine62
Jag är samtals vän på Cancerfonden. Vill du komma i kontakt med mig, kan du gå in på deras hemsida. Du hittar mig under nicket Kine62. Där kan du vara anonym om du vill. Annars så maila gärna.
karine.tveiten@gmail.com
Snart ger jag mig ut på vinterhala vägar, ner till Sahlgrenska och sedan till Tyskland.
Det har blivit lite dåligt med sömn i natt. Som alltid när jag ska ut och resa. Onkologbesöket störde ju också nattsömnen, jag borde ju vara van men vissa saker kommer jag aldrig till att vänja mig vid cancer. Men som sagt – jag tror inte att det är något elakartat i min kropp, varför är då så jobbigt?
Jag ser inte fram till läkarbesöket men däremot en härlig resa tillsammans med tjejgänget.
Så nu har jag nästan packat klart. Slänger mig in i duschen och hoppas att väglaget inte är för illa. ( Är mycket glad för mina nya dubbdäck)
Jag ska skåla för ett bra provsvar i morgonkväll. Just as you och notera det här är du snäll! Så nu är det sagt och attan ta dig om jag inte får skåla.
Marsipanängel från marsipanhuset i Lübeck. Jag älskar marsipan och änglar – perfekt!
Måndag morgon och det är inte min favorit dag och det är ingen sol, som lyser på det vackra vinterlandskapet. 14 kalla blåa grader. Charlie ska också ha semester. Han ska vara på kennel från i dag och tills på torsdag. Då kommer jag hem från den årliga aturen till Tyskland. Nej, jag ska inte köpa öl – jag har fått den frågan nämligen. Jag ska på julmarknad och dricka glüwein. Vi får se om det blir Kiel eller Lübeck. Skoj ska det bli.
Ha en fin dag vare sig du har minus grader eller plus grader
Jo då, jag besökte vårdcentralen i går. De är lite bekymrad för min hosta och att jag är så tät i bröstet. Men med lite mediciner i form av bricanyl i tabletter och inhalation, lossnade det till slut. Hurra! Ett stort pluss är att jag numera har virus och inte l unginflamation. Frisk luft och vila var ordinationen, och kom tillbaka om du blir sämre. Har du hört den förr? 😉
En långsam prommis med Charlie blev det i morse och nu ligger han nöjd i sin bur. Jag är ganska så stolt över att jag har orkat ta mig ut.
Nu fortsätter jag med min dag och Charlie säger hej med ett kort från sista resan till Drammen.
Tidigt i höstas var redaktören för Cancerfondens tidning Rädda Livet Marita Önnyby Eliasson och fotografen Magnus Gotander på besök hos mig. De skulle tillsammans göra en intervju om hur det är att leva med cancer och speciellt lungcancer. Här är resultatet och jag är så glad och stolt över att det blev så bra! 1000 tack Marita och Magnus för ett jätte bra jobb! 🙂
Det är inte alltid lika enkelt att bo långt ifrån sin pappa. Du som har följt mig vet ju att jag åker ofta till Drammen, för att hjälpa min gamla far. Den här gången blev visiten längre än planerad – pappa blev allvarligt sjuk. Blodförgiftning och det var bara tur att jag var hemma. Han blev sjuk snabbt och nu ligger han på sjukhuset. Med vätskedropp, antibiotikdropp och syrgas. Han är så liten och tunn där han ligger och mitt hjärta gråter. Dåligt samvete för att jag inte är där nu men jag har ett liv här i Sverige. Just nu skulle jag varit klonat eller något sådant…
Jag är inte frisk själv heller. Sviterna efter min sista lunginflamation sitter i. Ja, jag åkte på en till… som sagt, mitt immunförsvar är inte alls som det skal. Så gissa om jag är trött och sliten nu. Strålskadorna gör så ont. Vilken tur att jag fick morfintabletter utskrivna av min husläkare. Då är jag lite smärtlindrad. Så 2 veckor på en varm och solig strand hade inte varit dumt. Tror jag ska köpa mig en trisslott 😉
Hur som helst – allt är inte trist och ledsamt. Julbord tillsammans med goda vänner till helgen och sedan den årliga bussresan till Lübeck och den underbara julmarknaden väntar. Jag åker dit, för någon vinst på tisslotten är väl som att tro på tomten eller 😉
Inte så mycket för min skull men mest för mina barn, så ska jag ta ett blodprov. För å se om jag har en ärftlig gen för bröstcancer.
Då jag fick min lungcancer diagnos satt jag där som ett stort frågetecken. Jag, lungcancer? Jag som har så mycket bröstcancer i familjen. Gamlemormor, mormor och mamma. Bröstcancer är ju något jag inte skulle bli överraskad över att få… Men å andra sidan så har ju pappa haft lungcancer. Nej, vi har inte haft samma typ utav lungcancer, pappa och jag. Att mamma dog av cancer av cancer i bukspottkörteln (som inte har något med bröstcancern att göra, måste väl vara botten av otur eller hur?) Blev det här otydligt? Hoppas inte det.
Nu ska jag ta helg!
Önskar dig som läser en härlig helg med mycket mys och god mat.
Det har blivit lite skrivit ett tag. Det har hänt så mycket bra saker och några trista saker.
Mitt återbesök på Onkologen på Sahlgrenska gick ju bra. Inga nya tumörer och de gamla är döda 😀 Så jag klarar av kampen, jag har bett Herr Cancer att dra dit pepparn växer. Jag är mycket infektionskänslig och har åkt på 4 lung-inflamationer i år och en bihåleinfektion. Det tar mig mycket lång tid att komma mig helt efter en infektion. Då är jag låg och min kraft går till att läka.
En klassreunion 30+ har jag ju varit på. Hur kul som helst – en verklig toppenfest, där alla var glada och snälla. Nästa helg får jag besök av en mina gamla klasskompisar Astrid.
Jag hade helt glömt att få en valp i huset är som att få ett helt nytt barn. Charlie blir 4 månader den 17 november. Men vilken sällskap han ger mig och skratt och kärlek. Han sviker inte och är helt ärlig. Skulle han sura, så går det fortöver.
Pappa kräver sitt. Jag hinner inte åka därifrån förrän han frågar mig:”Du kommer väl snart igen” ”Ja, pappa. Jag kommer så fort jag kan och orkar. Och de senaste månederna har han fått besök 2/mnd Men han tycker att det är allt för sällan. Han tycker inte att jag gör något när jag är hemma. Visst jag har inget jobb, jag orkar inte med att jobba. Men jag har mina barn och mina vänner, som jag också vill träffa.
Jag blir fort sliten – varför kan han inte förstå det? När jag har varit där är jag helt uttömd på energi.
Vet du, jag ser fram till mitt intervju. Den kommer i Cancerfondens Tidning: Rädda livet. Den har gått i tryck nu. Lite sommarfåglar har jag i magen. Jag lovar att lägga ut linken
Nu är det dax att börja dagen. Charlie ska ut på en morgonpromenad, dotter ska iväg till Göteborg och hon kommer säkert till att få en toppendag där.
Den här videon vill jag gärna dela med dig. Den är gjord av Ung Cancer och riktar sig till alla unga vuxna, som är drabbade av cancer. Men jag väljer att se den som mer än det. Jag väljer att se den som en film som kan hjälpa alla, som drabbas utav av cancer. För det är okey att känna!
Glöm aldrig – det är okey att vara ledsen, arg, förtvivlad, sorgsen men glöm inte: Det är också okey att känna glädje, lycka, livslust och kärlek
Jag erkänner – just det erkänner: Det är dax att göra något åt min kondition och styrka. Kronan trillade när då jag upptäckte att skjutsa pappa i rullstol är tungt, speciellt i uppförsbackar. Det finns många uppförsbackar i Drammen… Ja, jag ska också erkänna att vi inte gick så långt och att det var lite dåligt med luft i ena däcket. (En ursäkt måste jag ju ha eller ?) Promenaden var skön i alla fall och vi njöt både pappa och jag. Så nu har pappa gjort sin plikt och röstat i valet och jag har varit duktig. Bra så 😉
Vilken rolig förmiddag jag har haft. Skratt och några tårar, fotografering och intervju. En journalist från Cancerfonden och en fotograf har varit hos mig i dag. Så nu hoppas jag att jag har kunnat berätta lite om mig själv , och hur det är att vara anhörig till svårt sjuka cancerpatienter och vara svårt sjuk själv. Det är inte helt lätt att få till vinterbilder i augusti men med vinterjacka och scarf tror jag att det blir bra
Det hela publiceras runt den första advent i Cancerfondens tidning Rädda Livet. Det ska bli spännande att se hur det hela blir. Jag lovar att jag ska lägga ut linken, når jag får den.
I morgon är det dax för att åka till Drammen igen. Dottern har börjat skolan och stannar hemma (under grannens försorg) Jag ska träffa 2 utav mina gamla väninnor och vi ska fortsätta att planera vår reunion 30+ och sedan blir det inflyttnings fest hos vänner i Röyken.
Nu ska jag lägga mig en stund – det tar på krafterna att vara intervjuobjekt och fotomodell 🙂
Att leva med cancer 