Sidan är under uppbyggnad och jag hoppas att jag får över allt från min gamla blog snart. Det tar tid och det är mycket finlir och jobb.
Du får gärna dela med dig utav min blogg - det jag ber om är att du linkar tillbaka till mig eller om du använder den så använd också mitt namn. Jag lägger ner så mycket arbete, tankar och funderingar.
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
"För om livet handlar det inte så mycket,
så länge som hur"
Ett citat från min bror och mycket tänkvärd!
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
Jag hoppas med denna blogg att jag kan hjälpa andra samtidigt som jag hjälper mig själv.
Hjälpa alla som på ett eller annat sätt har blivit drabbad utav cancer.
För det finns hopp och så länge vi andas så finns det hopp.
Hopp om liv, kärlek och livskvalitet.
❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋❋
Jag är samtalsvän på Cancerfonden och vill du hittar du mig där under nicket Kine62
Jag är samtals vän på Cancerfonden. Vill du komma i kontakt med mig, kan du gå in på deras hemsida. Du hittar mig under nicket Kine62. Där kan du vara anonym om du vill. Annars så maila gärna.
karine.tveiten@gmail.com
Att vara på besök med lunginflamation hos min far betalar sig och att jag sedan jag kom hem i går eftermiddag har varit taxi åt dottern + vänner betalar sig ännu mera.
Nu misstänker jag att antibiotikan inte tog död på alla bakterier och tätheten med dito värk har kommit tillbaka. Så det är dax för lite smärtstillande och sängläge igen.
Måtte jag bara bli frisk till den 4 december. Då är tiden inne för julmarknad i Lúbeck tillsammans med julmarknads flickorna och alla pensionärer . (Ok då, julmarknads kvinnorna men pensionärer är vi inte 😉 ) Bildbevis kommer så småningom – att vi inte är pensionärer
Mindre roligt men ack så nödvändigt är läkarbesöket. Men jag väljer att se fram till resan istället
Om du inte vill läsa min klaga – sluta nu för här kommer det:
Jag börjar att bli förkyld igen. Bröstet värker och det är tungt att andas. Jag har börjat hosta igen. Det var tungt på skogspromenaden i dag. Men Charlie var lycklig för att springa lös i skogen och även om det var tungt att gå så var det skönt. Det känns som jag har feber och huvudet är tungt.
Jag vet ju det – att allt vänder och det bättre så småningom. Det är en utav de sakerna jag har lärt mig av min ofrivilliga resa med Herr Cancer. Det är dagar då allt är svart och trist. Smärtan och ångesten blir större än glädjen av att leva. I går var en sådan dag. En dag och kväll då jag kände mig ensam och ledsen. Arg för att jag var tvungen till att ta starka smärtstillande tabletter. Arg för att jag hade ont, ledsen över att strålningssmärtorna kommer tillbaka. Även om jag vet att de gör det och sedan försvinner de för ett tag. Ledsen över att jag inte känner mig värdelös och att det känns som om jag aldrig blir frisk. Inte bara utav cancern men också andra sjukdomar som dyker upp. Ett taskigt imunförsvar och en kropp som inte orkar med så mycket tär på mig.
Då jag vaknade i morse hade smärtorna i bröstet försvunnit och armen, axeln och skulderbladet kändes inte lika ont. Så jag tog med mig dottern på shopping. Vi har haft en toppen dag och handlat massor. Jag har köpt mig en ny soffa – en bäddsoffa. Dottern handlade saker till sitt rum. Hon köper saker och möbler, som hon ska ta med sig när hon flyttar hemifrån. Min lilla hoppetossa, om en månad fyller hon 18 och blir myndig. Nästa år planerar hon att flytta hemifrån. Konstigt att tänka på – då kommer alla mina 3 barn utflugna.
Nu värker armen och tillhörande delar oerhört mycket men det är det värd. Jag har haft en fin och bra dag.
Dags att fundera på sängen
God natt och jag hoppas att både du och jag får en bra natt.
Jag tycker det när mina strålskador gör ont. Egentligen är det inte synd om mig men jag har ont både i min vänstra arm och i bröstet. Lite mycket smärtor på en gång. Det gör ont att andas och det känns trångt ut. Jag borde ju vara van vid det här laget men det blir lite mycket för mig. Jag har några morfintabletter kvar, så jag väljer att ta en. Då kanske jag får sova i natt. Det har varit dåligt med nattsömnen också. Kanske därför jag inte orkar med dessa smärtorna. Sömnen är jätte viktig för mig. Får jag inte den sömnen jag behöver dippar jag…
Så nu har jag tagit smärtstillande och hoppas att det går över snart.
om jag har tvättid i dag.. Kommer jag ihåg rätt, så skrev jag upp mig på tid förra veckan. Vet du hur irriterande det är när tvätten inte blir torr?
Jag hade ingen tvättid men det fanns ledig tid i dag så liiite flyt har jag.. Alltså – nu vet jag vad jag ska använda dagen till. Gott, då blir det ingen soffa i dag. Jag har vilat mycket sedan jag var på sjukhuset. Den här undersökningen har tagit på krafterna. Jag har haft mer ont än vad jag brukar att ha.så det har varit mycket soffa i helgen… Och just nu ska jag sluta klaga – för i dag 😉
Ha en fin dag och jag hoppas att solen kommer att skina på dig och mig i dag.
Hur som helst så mår jag bättre i dag – skönt! Hostar och låter som en kråka men jag mår bättre. Se där, jag klarade av det här också. Hoppas bara att jag aldrig mer behöver göra en bronkoskopi. Har funderat över om jag ska lägga ut en link, så du får se vad en bronkoskopi är. Jag har bestämt mig för att göra det. Men om du är känslig så klicka inte på videon som kommer nu.
Jag kan tala om för dig att bedövningen smakar allt annat än gott. Samtidigt så dök det massor av allt annat än goda minnen upp. Jag fick nämligen gurgla mig med just en sådan bedövning för att jag skulle kunna äta och dricka under och efter mina stålbehandlingar. Jag hade strålskador, som kan jämföras med brännskador, i mat och luftstrupen. Samtidigt som jag fick en inflammation i högra lunga och mat- och luftstrupen p.g.a. strålningen. Min lungcancer hade spridit sig till 2 lymfkörtlar och de låg precis vid mat- och luftstrupen. Därför fick jag skador där också. Tillsammans fick jag 65 strålningar under 1 år.
Nej, nu glömmer jag alla dessa hemska minnen och puttar de tankarna långt bort. Jag vill heller tänka på de roliga sakerna jag ska göra i dag.
I dag är jag seg – segare än sirap, om det går att vara segare. Det är bara till att gilla läget och hoppas att jag snart får tillbaka rösten. Att febern ger med sig och att jag blir smärtfri. Så för att trösta mig ska jag äta pizza i dag. Bara därför att jag kan.
Jag har förbaskat ont i bröstet nu. Har varit tvungen att morfin igen. Absolut inte roligt alls. Mera orolig för morgondagen har jag också blivit. Men nu måste jag ta upp tanken igen, mitt nya motto. Varför oro sig för något jag inte kan göra något åt. Tänk så Karine, tänk så. Bort med alla katastroftankar … Gone? Nopp men jag jobbar på det!
Att leva med cancer 