Jag laddar för Sahlgrenska

Nästa vecka åker dottern på skolresa. Till fjällen för att åka skidor, förra året åkte de till Spanien. Inga dåliga skolresor de åker på eller hur? Vi fick inte åka på någon skolresa när jag gick på gymnasiet. Ok, det var ju förra seklet men ändå.. Varför vi inte fick åka? De tidigare skolresorna hade spårat ut. Vi åkte ingenstans men roligt hade vi det då vi tog studenten. Har du firat Norges nationaldag 17 maj? Har du det har du säkert sätt de festglada ungdomar i röda eller blåa kläder. Det är studenterna. Jag var blå och vi hade en liten blå bubbla, som vi gav namnet Flode. Vi festade, skrattade och lät något alldeles förskräckligt… Those where the days… I dag laddar jag för Sahlgrenska i morgon. Och det kommer att bli vad det blir. Inget jag kan göra något åt just nu.

Ha en fin måndag

Kram

Tanklöshet,dumhet eller något annat?

I dag fick jag ett telefonsamtal från en väninna. Hon är en vän men ingen nära vän.

Hon vet att jag ska till Sahlgrenska på tisdag, för att få svar på en MR av hjärnan jag tog i mellandagarna. Min läkare har bestämt att det skulle göras i o m att jag har haft känselbortfall och synstörningar på vänstra delen utav ansiktet.

Tillbaka till telefonsamtalet. Den är kvinnan gjorde det klart och tydligt klart för mig att jag kände efter för mycket, hängde mig upp i min cancer och hon kunder inte förstå att jag gick runt och oroade mig.

Ok, hon har all rätt i världen att tycka detta. Men hon har inte rätt att på detta sättet trycka ner mig och mina känslor. Hon har ingen rätt att förringa min oro för tisdagens svar och hon vet inte hur det är att leva med döden på sin axel.

Har hon då rätt att uttala sig om detta? Ja, det har hon men hon har inte rätt till att på ett omänskligt sätt tala om för mig hur jag bör känna och styra mina tankar. Av den enkla orsaken – hon har ingen aning om hur det känns. Hon kan tänka tanken och prova att sätta sig in det. Men hon vet inte och ingen, som inte har varit i den här sitsen vet hur det känns.  Hon mer eller mindre kritiserade mig för mitt engagemang i andra cancer sjuka människor och att jag stödjer och hjälper dom. Att jag bloggar för att hjälpa andra och mig själv.

Jag undrar bara varför. Jag hade inte frågat efter hennes synpunkter.

Nog om detta. Jag provar att skaka av mig dessa kommentarer och kasta mig i säng.

Nattakram