Det är dax nu

Snart ger jag mig ut på vinterhala vägar, ner till Sahlgrenska och sedan till Tyskland.

Det har blivit lite dåligt med sömn i natt. Som alltid när jag ska ut och resa. Onkologbesöket störde ju också nattsömnen, jag borde ju vara van men vissa saker kommer jag aldrig till att vänja mig vid cancer. Men som sagt – jag tror inte att det är något elakartat i min kropp, varför är då så jobbigt?

Jag ser inte fram till läkarbesöket men däremot en härlig resa tillsammans med tjejgänget.

Så nu har jag nästan packat klart. Slänger mig in i duschen och hoppas att väglaget inte är för illa. ( Är mycket glad för mina nya dubbdäck)

 

Vart tog solen vägen?

I morgon är d-dagen. I alla fall för mig.

Note to cancerhelvete:

Jag ska skåla för ett bra provsvar i morgonkväll. Just as you och notera det här är du snäll! Så nu är det sagt och attan ta dig om jag inte får skåla.

Marsipanängel från marsipanhuset i Lübeck. Jag älskar marsipan och änglar – perfekt!

Måndag morgon och det är inte min favorit dag och det är ingen sol, som lyser på det vackra vinterlandskapet. 14 kalla blåa grader. Charlie ska också ha semester. Han ska vara på kennel från i dag och tills på torsdag. Då kommer jag hem från den årliga aturen till Tyskland. Nej, jag ska inte köpa öl – jag har fått den frågan nämligen. Jag ska på julmarknad och dricka glüwein. Vi får se om det blir Kiel eller Lübeck. Skoj ska det bli.

Ha en fin dag vare sig du har minus grader eller plus grader

Sanningens sidor

För mig är
min sanning
lika rätt
för mig

som
din sanning
är rätt
för dig

Kan min sanning
och din sanning
bli
vår
sanning?

Eller
kan vi
mötas halvvägs?

1 Advent

Jag är så glad för att mina virus nu är på väg bort. Så nu blir det resa till Tyskland med tjejerna på tisdag.

Ännu ett plus är att jag nu har fått upp julgardinerna, en stjärna och adventstaken. Så nu är det advent hos mig med

Och lila ljus blev det – fast dottern tyckte att det var lite konstigt.. hehehe Jag är en rebell eller nåt i den stilen

I går kom vintern

I morse var det 21 kalla grader ute och vackert är det. Min väninna Vigdis påstår att snö är bäst på kort. Vet inte om jag håller med alla gånger men när graderna kryper ner, ner och ännu längre ner är jag benägen att hålla med

Så här såg det ut i dag utanför mitt vardagsrums fönster.

Nu ska jag fortsätta att dricka min varma choklad och fortsätta mysa med massor – och då menar jag massor av levande ljus. Det är nämligen så här att jag fortfarande lever i Sveriges kallaste lägenhet.

Ha en mysig och trevlig 1 Advent och du – man behöver inte baka alla sorterna med kakor, salta skinkan själv, lägga in sillen eller slita sig ut på att handla julklappar. Det blir jul ändå – lovar

Det piper i väg

Min bröst piper och jag hörs ut som en gammal tröska… Det går så bra när jag sitter ner och inte gör något ansträngande men så fort jag börjar prata så låter det ännu mera.

Jag är envis och jag vägrar lösa ut hostmedicinen, som läkaren skrev ut till mig. Jag tål den inte men det ville han inte lyssna på. Så jag dricker mycket och får lite frisk luft mellan varven.  Undrar när jag måste åka tillbaka eller nej, jag väntar tills den 4. Då ska jag ändå ner till Sahlgrenska för att få svar på min röntgen. Är såååå trött på läkare och behöva dra min historia igen och igen och igen… Vägrar att sitta på det här undersökningsrummet igen..

Advent är det snart – och vad har jag gjort. Inget. Jag orkar inte stressa. Måste ta det i min takt. Och advent blir det ju – vare sig vi vill eller inte.

Min granne, i andra längan, han började i slutet av oktober med att pynta. Å bodde jag vägg i vägg med honom behövde jag inte pynta alls. 😉

I år ska jag vara rebell – jag ska ha lila adventsljus. Det har de i Norge och det är så snyggt. Bildbevis kommer.

Ha en fin dag

Snörvel och host

Jo då, jag besökte vårdcentralen i går. De är lite bekymrad för min hosta och att jag är så tät i bröstet. Men med lite mediciner i form av bricanyl i tabletter och inhalation, lossnade det till slut.  Hurra! Ett stort pluss är att jag numera har virus och inte l unginflamation. Frisk luft och vila var ordinationen, och kom tillbaka om du blir sämre. Har du hört den förr? 😉

En långsam prommis med Charlie blev det i morse och nu ligger han nöjd i sin bur. Jag är ganska så stolt över att jag har orkat ta mig ut.

Nu fortsätter jag med min dag och Charlie säger hej med ett kort från sista resan till Drammen.

 

Att vara på besök med lunginflamation hos min far betalar sig och att jag sedan jag kom hem i går eftermiddag har varit taxi åt dottern + vänner betalar sig ännu mera.

Nu misstänker jag att antibiotikan inte tog död på alla bakterier och tätheten med dito värk har kommit tillbaka. Så det är dax för lite smärtstillande och sängläge igen.

Måtte jag bara bli frisk till den 4 december. Då är tiden inne för julmarknad i Lúbeck tillsammans med julmarknads flickorna och alla pensionärer . (Ok då, julmarknads kvinnorna men pensionärer är vi inte 😉 ) Bildbevis kommer så småningom – att vi inte är pensionärer

Mindre roligt men ack så nödvändigt är läkarbesöket. Men jag väljer att se fram till resan istället

NU – sängläge

 

Ha en fin söndag!

 

 

 

Gamla vänner

Det är något speciellt med gamla vänner. Vänner som har känt mig sedan barn- och ungdomen. Du vet de som vet allt om dig och som du inte behöver vara rädd för vad du säger eller hur du säger ting. De förstår precis vad jag menar även om vi inte har sätt på ”år och dag”. De känner min sjuka humor, mina tankar och mina hemligheter.

Jag har tur, för jag har sådana gamla vänner kvar till trots för att vi bor långt ifrån varandra

Tack för att ni finns – mina vänner som alltid finns där

En mammas dröm

God natt älskade unge 

sov nu
dröm sköna drömmar

Jag ska
jaga monstren bort
inte låta dom skrämmas
och i morgon ska vi
leka lekar
som göder
frid och lugn
så monstren försvinner

för alltid

Med kärlek till dig
mamma

Alla jag har förlorat

Jag gick igenom kommentarer jag har fått på bloggen idag. Där hittade jag kommentarer från vänner, som har förlorat kampen mot cancer. Vänner, som jag har mött, under min resa med cancer och vänner jag har mött innan jag fick cancer. Det kändes vemodigt att läsa alla dessa kommentarer och veta att de finns inte här. De är borta.

Alla dessa vänner betyder mycket för mig – de har givit mig kraft att fortsätta att kämpa. Kämpa för alla som drabbas och det är ju säkert ingen överraskning att just cancer ligger mig varmt om hjärta.

Tilla alla mina vänner, som har förlorat eran kamp:

Jag tänder ljus för er alla och håller er nära mitt hjärta

Rygg mot rygg

Du får inte sade du
och vände ryggen till

Ok sade jag
och gjorde precis som jag ville
med ryggen till

Nu står vi här rygg mot rygg
och vänder oss inte mer

Naken framför dig

Naken står jag framför dig
skamsen över mina extra kilon
mina rynkor
mina tankar
om mig själv

Om jag inte kan älska mig själv
kan jag då älska dig eller
någon annan?

Så jag väljer att skydda mig själv
från de tankarna jag tror du
tänker om mig

Jag är tillbaka – tror jag ;-)

Efter ett år med blogtorka och då pratar jag blogtorka, är jag tillbaka. (Hoppas jag) Det har varit svårt att blogga – det hände inget som jag kunde skriva om tyckte jag. Når jag tänker tillbaka på det här året har det hänt massor. Men så är det, tror jag, när man är mitt i det ointressant…

Livet går vidare i ett lugnt tempo och novembermörkret ligger som en tjock matta över mig och naturen. Just nu går jag och väntar på svaret på röntgen, som jag tog för en vecka sedan. Hur det känns? Tja, vad ska jag säga, jag borde vara van. Efter alla dessa kontroller men jag vänjer mig nog aldrig. En viss ängslan finns det ju.

Är hos min far just nu – han är ju som han är. Kräver mycket och jag kan inte ge honom det han önskar. Har också åkt på en lunginflamation igen och det gör ju sitt till att jag inte riktigt orkar med honom eller livet. Med facit i hand skulle jag ju aldrig ha åkt hit men så är det. Hade jag vetat om att jag var så sjuk hade jag rest till Drammen. Men gjort är gjort och nu är det bara att vänta tills jag är så pass stark att jag orkar att åka hem igen.

Och för att visa dig hur stor mannen i mitt liv har blivit kommer det en liten bild på Charlie. Han är över 1 år nu och stora killen

 

 

 

Infektioner på löpande band

Om du inte vill läsa min klaga – sluta nu för här kommer det:

Jag börjar att bli förkyld igen. Bröstet värker och det är tungt att andas. Jag har börjat hosta igen. Det var tungt på skogspromenaden i dag. Men Charlie var lycklig för att springa lös i skogen och även om det var tungt att gå så var det skönt. Det känns som jag har feber och huvudet är tungt.

Jag tror jag kryper upp i soffan igen…

Ha en fin lördag och var rädd om dig

Kram

Ungcancer

Jag visste inte att ni fanns förrän jag såg eran twitter och kollade eran film Det är okey att känna. Det var tidigt i höst någon gång och eran video är helt fantastisk. Nu har jag suttit och tittat på TV4 galan Svenska hjältar. Ni behövs – det behövs engagerade människor oavsett om man startar en grupp, förening eller om man bara finns där som medmänniska. Någon som kan hålla en hand, ge en kram och lyssna. Mer behövs som oftast inte. Och alla ni som sitter breved och svik inte är ni snälla – det som behövs är värme och kärlek. Gå inte över gatan om du ser någon drabbad. Det är inget att vara rädd för – för du kan inte göra fel om det du gör kommer från hjärtat.

Om du som läser har ett företag ber jag dig att sponsra Ungcancer. Det kostar pengar att driva Ungcancer och pengar behövs. Det är första gången jag ber om något sådant. Tar du illa vid dig, ber jag om ursäkt. Men Ungcancer behövs – vi behöver starka unga som orkar!

Linken finner du här: http://www.ungcancer.se/wp-content/uploads/2011/12/Köp-en-dag-2011.pdf