Jag är tillbaka – tror jag ;-)

Efter ett år med blogtorka och då pratar jag blogtorka, är jag tillbaka. (Hoppas jag) Det har varit svårt att blogga – det hände inget som jag kunde skriva om tyckte jag. Når jag tänker tillbaka på det här året har det hänt massor. Men så är det, tror jag, när man är mitt i det ointressant…

Livet går vidare i ett lugnt tempo och novembermörkret ligger som en tjock matta över mig och naturen. Just nu går jag och väntar på svaret på röntgen, som jag tog för en vecka sedan. Hur det känns? Tja, vad ska jag säga, jag borde vara van. Efter alla dessa kontroller men jag vänjer mig nog aldrig. En viss ängslan finns det ju.

Är hos min far just nu – han är ju som han är. Kräver mycket och jag kan inte ge honom det han önskar. Har också åkt på en lunginflamation igen och det gör ju sitt till att jag inte riktigt orkar med honom eller livet. Med facit i hand skulle jag ju aldrig ha åkt hit men så är det. Hade jag vetat om att jag var så sjuk hade jag rest till Drammen. Men gjort är gjort och nu är det bara att vänta tills jag är så pass stark att jag orkar att åka hem igen.

Och för att visa dig hur stor mannen i mitt liv har blivit kommer det en liten bild på Charlie. Han är över 1 år nu och stora killen