Det piper i väg

Min bröst piper och jag hörs ut som en gammal tröska… Det går så bra när jag sitter ner och inte gör något ansträngande men så fort jag börjar prata så låter det ännu mera.

Jag är envis och jag vägrar lösa ut hostmedicinen, som läkaren skrev ut till mig. Jag tål den inte men det ville han inte lyssna på. Så jag dricker mycket och får lite frisk luft mellan varven.  Undrar när jag måste åka tillbaka eller nej, jag väntar tills den 4. Då ska jag ändå ner till Sahlgrenska för att få svar på min röntgen. Är såååå trött på läkare och behöva dra min historia igen och igen och igen… Vägrar att sitta på det här undersökningsrummet igen..

Advent är det snart – och vad har jag gjort. Inget. Jag orkar inte stressa. Måste ta det i min takt. Och advent blir det ju – vare sig vi vill eller inte.

Min granne, i andra längan, han började i slutet av oktober med att pynta. Å bodde jag vägg i vägg med honom behövde jag inte pynta alls. 😉

I år ska jag vara rebell – jag ska ha lila adventsljus. Det har de i Norge och det är så snyggt. Bildbevis kommer.

Ha en fin dag

Snörvel och host

Jo då, jag besökte vårdcentralen i går. De är lite bekymrad för min hosta och att jag är så tät i bröstet. Men med lite mediciner i form av bricanyl i tabletter och inhalation, lossnade det till slut.  Hurra! Ett stort pluss är att jag numera har virus och inte l unginflamation. Frisk luft och vila var ordinationen, och kom tillbaka om du blir sämre. Har du hört den förr? 😉

En långsam prommis med Charlie blev det i morse och nu ligger han nöjd i sin bur. Jag är ganska så stolt över att jag har orkat ta mig ut.

Nu fortsätter jag med min dag och Charlie säger hej med ett kort från sista resan till Drammen.

 

Infektioner på löpande band

Om du inte vill läsa min klaga – sluta nu för här kommer det:

Jag börjar att bli förkyld igen. Bröstet värker och det är tungt att andas. Jag har börjat hosta igen. Det var tungt på skogspromenaden i dag. Men Charlie var lycklig för att springa lös i skogen och även om det var tungt att gå så var det skönt. Det känns som jag har feber och huvudet är tungt.

Jag tror jag kryper upp i soffan igen…

Ha en fin lördag och var rädd om dig

Kram

Det tar tid – lär dig det Karine

Jag är inte den personen med störst tålamod. Egentligen är jag en ganska otålig person. Men nu måste jag en gång för alla förstå att jag inte har den styrkan jag hade för 3 år sedan. För nästa månad är det exakt 3 år sedan jag gick frisk in på en kirugmottagning och kom ut som en cancer patient, och trodde jag skulle dö.

Min kropp har tagit mer stryk än vad jag vill inse. 65 strålningar och 6 behandlingar med cytostatika märker kroppen. Så jag måste inse att det tar tid att bli frisk efter en sådan infektion, som jag har fått. Och ska jag klara av 1 vecka i den danska huvudstaden måste jag ta det lugnt nu. Och tålamod är en dygd, har jag hört… Jag kanske skulle jobba på det med – tålamodet alltså. Och imunförsvaret, jag får inte glömma imunförsvaret. Men med virrighet så glömmer jag väl bort båda tålamod och imunförsvar. Har jag skrivit om det här tidigare? Nu blev jag osäker – hur som helst nu är det gjort. Jag binder ett snöre runt det ena fingret för att komma ihåg vad jag ska komma ihåg. Det kan ju inte bli annat än bulls eye eller hur?

Ha en fin fredags eftermiddag

Kram